Hattbegär
Hustrun och barnen är bortresta lördag till söndag, de hälsade på några bekanta på Koster 
så jag har haft ett drygt dygn för mig själv. Jag ägnade bland annat tiden åt att se ”Wag the dog”, 
filmen där en hattprydd Robert de Niro övertalar Vita huset att skapa ett påhittat krig mot Albanien för att leda bort uppmärksamheten från att presidenten tafsat på en ung tjej.
de Niros hatt i filmen är en fräck sak i ull som fick mig att googla runt efter en liknande. Jag har redan en hatt 
som påminner lite om den i filmen men jag skulle vilja ha en som har den sorts brätten som de Niros har. Jag hittade ingen exakt likadan men på irländska Hanna hats (har tre kepsar från dem) och Hats of Ireland hade de ullhattar som liknade filmens mer än den jag har.
Ska jag vara ärlig så hade jag nog varit för snål att köpa hatten om jag hittat en sån jag letade efter på nätet. Det är ju inte 
som att jag lider brist på hattar. Fast när min vardagshatt tjänat ut kanske jag köper en av hattarna ovan för att ersätta den med.
Utöver att se på film så var jag också in till Halmstad och gjorde ett ärende, klädd i tweed med min 
Wag the dog-hatt på huvudet. Jag passade även på att 
besöka Erikshjälpen eftersom jag är på jakt efter en speciell film på dvd – ”Get Carter”. Det är en actionrulle gjord 1971 och av många kritiker anses den vara en av de bästa brittiska filmerna som någonsin gjorts. Jag blev strålande glad när jag såg titeln på ryggen av ett dvd-fodral 
men glädjen vändes till besvikelse när jag tog fram fodralet och såg att det var den amerikanska versionen av filmen med Sylvester Stallone i huvudrollen. Den var jag inte intresserad av så den åkte tillbaka i hyllan.
Det nämns ofta i media att psykisk ohälsa ofta leder till ett utanförskap och det stämmer nog. Jag har inte grubblat så mycket över det men häromdagen så kände jag faktiskt ett visst utanförskap, kopplat 
till arbetslivet och min före detta yrkesroll. Det som hände var att hustrun fick tidskriften Agronomen (hon är också agronom) som ges ut av Agronomförbundet. Jag fick dock inte den, har inte fått Agronomen på många år, och det beror på att jag inte får vara med i Agronomförbundet eftersom jag inte jobbar. Eller rättare sagt, jag är inte med i facket och kostnaden för medlemskapet i Agronomförbundet ingår i fackavgiften. De enda som får vara med i Agronomförbundet utan att betala nån avgift är agronomstudenter. Till saken hör att när jag blev förtidspensionerad så uppmanade min fackliga ombudsman mig att gå ur facket eftersom de inte längre kunde göra nåt för mig. När jag sen gick ur facket så upphörde Agronomen att komma. Nu kan jag ju läsa den ändå eftersom hustrun får den men jag hade gärna fått den i eget namn eftersom jag faktiskt fortfarande har kvar nån slags identitet som agronom, det är nåt jag är stolt över att vara. Det här är ju inte nåt nytt men det här numret av tidskriften skavde lite extra. Agronomförbundets påstående att de jobbar för alla agronomer stämmer uppenbarligen inte.
