Historien upprepade sig, tyvärr
Den 21 september 1991 möttes Chris Eubank och Michael Watson i en boxningsmatch i London. I 
den elfte ronden så blev Eubank nästan knockad men han lyckades på något sätt vända ronden, och matchen, med ett enda slag. Precis i slutet på ronden så sänkte Eubank Watson med en uppercut och även om Watson klarade räkningen och kunde boxas vidare så var matchen i praktiken slut och domaren bröt den i början av den 12:e ronden. Strax efter att matchen brutits så segnade Michael Watson ned i sin 
ringhörna, medvetslös p.g.a. av en blödning i hjärnan. Han överlevde blödningen men är fortfarande delvis förlamad efter den.
I lördags så upprepade historien tyvärr sig. Chris Eubank knockade Nick Blackwell i den tionde ronden och Blackwell ligger nu på sjukhus med en blödning i hjärnan. Den Chris Eubank som stod för knocken i lördags är dock inte samma boxare som mötte Michael Watson utan nu var det Eubank junior som var uppe i ringen. Eubank senior var dock inte långt borta, han fanns i sin sons ringhörna.
Eubank den äldre förstod långt innan domaren bröt matchen att något olyckligt höll på att ske. I rondpausen mellan 
åttonde och nionde ronden så kunde man på TV-sändningen höra honom säga till sin son:
”If the referee doesn’t stop it, then I don’t know what to tell you.// why hasn’t the referee stopped the fight? I don’t get why?//maybe you shouldn’t leave it to the referee. But you are not going to take him out to the face. You are going to take him out to the body. OK?”
Det ska mycket till innan en sekond säger nåt sånt till sin boxare. Domaren och Blackwells ringhörna sa efter matchen att de inte kunde bryta eftersom Blackwell, trots att han tog en hel del stryk, fortfarande boxades aktivt och var ”med” i matchen. Det är lätt att med facit i hand säga att Eubank Sr hade rätt och domaren och Blackwells sekonder hade fel. Det är dock svårt att gå in och bryta en viktig match med mindre än att en av boxarna uppenbart inte är förmår försvara sig.
Påverkar händelserna ovan min syn på boxning? Nej. Det som hände är olyckligt men det är tyvärr nåt man får räkna med om man accepterar boxning. Jag tycker att boxning
är en fascinerande sport som erbjuder både utövare och åskådare något speciellt och det speciella väger tyngre än riskerna.
Det svåra med att försvara boxning är inte det faktum att boxare skadas eller till och med dör i ringen, utan principen att man i boxning belönas om man ger sin motståndare en hjärnskada. Alla knockouter innebär ju en hjärnskada, stor eller liten. Däri ligger svårigheten att försvara boxning som sport för mig, på det filosofiska planet, inte det fysiska. Tittar man bara på antalet skador så tror jag att många sporter är farligare än boxningen. I de flesta andra sporter är dock eventuella skador en olycka, i boxning är det själva poängen med utövandet. Och ändå älskar jag sporten. Hur blev det så?
Nåt helt annat – Jag har fått svar från Church´s angående min förfrågan om skorna som jag köpte på Kupan i Falkenberg. 
De är äkta vara! Jag fick också en åldersuppskattning på skorna, de är från mitten av 90-talet, lite yngre än 
vad jag trodde.
I sommar så ska jag på ett bröllop, jag ska faktiskt vara bröllopsvittne. Eftersom bröllopet är lite speciellt för mig (jag kommer säkert att grina) så vill ha en snygg linnekostym på mig. Jag har letat i secondhandbutikerna i Halmstad, på Tradera och Ebay utan att hitta nån passande kostym. Jag hittade dock ett helt gäng nya, snygga kostymer på nätet. Priserna låg från 1500 kr till 25 000 kronor.
Eftersom jag är lite otålig av mig och inte orkar leta vidare så har jag nu beställt en kostym på nätet, den ligger helt klart i den nedre regionen av prisintervallet ovan. Jag känner inte till märket, Inserch, sen tidigare men de verkar ha väldigt många snygga linnekostymer. Jag hoppas att kvalitén någorlunda matchar utseendet.
Som vanligt på torsdagar har jag varit på både praktik och terapi. Jag gjorde som jag brukat den senaste månaden, jag kom tidigt till terapin och satt i 
väntrummet och fikade (de bjöd på kaffe och jag hade med mig en macka) medan jag läste. Jag tycker att tiden innan terapin är oerhört avslappnande när jag fördriver den på det sättet. Jag ska ingenstans utan jag bara sitter där och har det bra, helt utan krav.
