Hö
Nioåringen ville ut och leka redan vid 7-tiden i morse. Han är inte direkt nån stor vän av att leka 
utomhus så jag blev förvånad när han frågade. Det som låg bakom lusten att leka ute, trots den tidiga 
timmen och den låga temperaturer ute, stavades N-E-R-F. Han fick ett nerfgevär i torsdags (mer exakt ett N-strike Elite Mega Cycloneshock blaster) men eftersom det är i en rätt kraftig kaliber så har vi gett honom hårda restriktioner kring användandet inomhus, utomhus kan han skjuta betydligt friare.
I förmiddags använde jag min übersnygga vinterrock från i våras för första gången. Jag köpte den på Kupan i mars och jag har brottats med om jag ska sälja den genom Ragtime i Göteborg eller inte. Rocken är från BOSS, i ett grönbrunt, lite 
beigeaktigt tyg från Loro Piana. Jag tycker den är fantastiskt snygg men även om jag tror att det är väldigt säljbar i Göteborg så har jag bestämt mig för att behålla den.
Som kontrast till min fantastiska rock hade jag min, inte fullt så snygga, hemmarock när jag lastade hö i förmiddags. Vi ska nämligen få hästar i stallet i morgon så därför behövs det hö. Vi har pratat om att skaffa häst ett tag och när vi sen fick en förfrågan om att hyra ut en boxplats så föll det sig naturligt att vi lånade hit en sällskapshäst som vi hoppas kunna köra lite med och som ungarna kan rida på. Hästen i fråga är ett russ vid namn Tirana, jag har inga bilder men hästarna ska komma i morgon (om inte snö sätter stopp för
transporten hit) så då hoppas jag kunna återkomma med foton.
Det var ett tag sen jag sist lastade hö, fodrade hästar eller tog in- och utsläpp. Jag vet att det kommer att bli en del extrajobb med hästar i stallet men jag vet också att det kommer att höja trivselfaktorn på gården. Det är väldigt tomt här när det inte finns djur i nåt av stallen. Vi har pratat om att skaffa får också men jag tror att vi ska låta hästrutinerna sätta sig lite innan vi utökar menageriet.
I morgon ska äldsta sonen ha bowlingkalas för att fira att han fyllt nio. Jag ser inte fram emot det ett enda dugg. Just nu känns det som att det enda positiva med kalaset är att vi inte ska ha det hemma. Jag 
vet att sonen ser fram emot kalaset så det är väl bara att bita ihop…. Eller som pingvinerna i “Madagaskar” säger ”bara le och vinka, le och vinka”.
