Hur många bultar finns det i Ölandsbron?
Familjen och jag åkte på en kortsemester till Öland i torsdags. Jag har inte varit där sen jag sprang Ölands kyrkstafett med Enhörna IF 1990, och då såg jag inte mycket av ön. Ungarna har aldrig varit där men hustrun har varit på Öland flera gånger, även om det var ett tag 
sen nu. Vi bodde på ett Airbnb, det var egentligen bara dimensionerat för två personer så det blev lite trångt men det gick bra – vi var ju mest utomhus.
Vi kom torsdag kväll och var uppspelta och glada när vi körde över bron, tog oss dock inte tid att
räkna bultarna. Fredagen ägnade vi åt den södra delen av ön och titta bland annat på fornborgen Sandbyborg, vindmöllor, Ölands södra udde (fyren Långe Jan, fåglar och sälar) och så Alvaret. Området påminde en del om ”The Burren” på västra Irland, kargt och kalkrikt med en betydande biologisk mångfald. Oliver Cromwell sa om The Burren att ”there´s not enough wood to hang a man, not enough water to drown a man and not enough soil to bury a man” och det stämmer nog om delar av Alvaret också. Bilderna nedan är från fredagens utflykter, flera är klickbara.
Vi stannade också till vid två av Röda Korsets secondhand-butiker under dagen. Den första låg i lilla Södra Möckleby (knappt 1000 invånare) och den andra i något större Färjestaden (6000 invånare). Stoppen resulterade i två kavajer för min del (äldsta sonen köpte ett par skjortor och en luvtröja). Den första kavajen (tweed) är lite omodern (knäpps för högt upp) men jag kunde i motstå färgen, nån sorts brunlila nyans som påminner mig om ljungen på sensommaren, men den andra hade desto högre modegrad. Det var en rutig sommarkavaj i linne från italienska Corneliani (ett av mina favvomärken). Hustrun var inte så förtjust i den, varken i passform eller mönster men jag älskar den! 
På fredagskvällen åt vi kroppkakor men det var nog bara jag i familjen som verkligen uppskattade dem
– det är verkligen mat för människor som arbetar hårt på dagarna. Har man slitit på fälten med plöjning eller med att bygga stenmurar så sitter kroppkakor som en smäck sen.
Lördagen bjöd på regn och blåst men vi utforskade ändå norra Öland med stor iver. Det blev en hel del promenerat vid stränder och strandnära skog och även då såg vi en fyr – Långe Erik som står på Ölands norra udde. För att få med Betty till och från fyren så var jag tvungen att bära henne över en färist. När jag skulle fota den lilla hamnen på norra udden så flög en svala framför kameran precis när jag knäppte så det blev till att ta ett kort till. På kvällen var jag rätt slut i huvudet så jag stannade på rummet när hustrun och barnen åkte iväg en sväng. Bilderna nedan är från i lördags, flertalet är klickbara. 
Gårdagen ägnade vi åt hemfärd men vi hann också med att besöka Ismantorps fornborg, en verkligt massiv stenkonstruktion (från 300-600 e.Kr.) omgiven av lövskog och orkidéer. Bilderna nedan är från i går, den sista (på kärrhöken) är dock tagen när vi var nästan hemma (utanför Kvibille).
Det märktes att försvarsmakten håller på att övar just nu. Vi såg dem både på vägarna och i luften.
Idag har jag försökt komma tillbaka i gamla rutiner med hundpromenader, träning, bloggande och så lite gräsklippning på eftermiddagen (det blev dock stressigt att hinna med allt, borde ha släppt bloggandet eller gräsklippningen). I morse så såg Betty och jag en Aurorafjäril, dem ser vi inte så ofta men i maj och juni så visar de sig när de flyger vid blommande rapsfält och det har vi gott om häromkring. Såg som vanligt kor och kalvar.
