Hyrbil i tjänsten
Jag hade tänkt åkta till Göteborg med lite kläder i dag
men ett utvecklingssamtal på dagis kom emellan. Jag får ta göteborgsresan nästa tisdag istället. Har jag tur så hittar jag nåt under veckan som jag kan ta med mig upp.
När jag lämnat in mina kläder så brukar jag gå och titta i affärer efteråt. Nu har jag fått tips om ett café som jag också tänkte prova. Det heter ”da Matteo” och ligger precis runt hörnet från Ragtime där jag lämnar in kläderna till försäljning. När jag googlar caféet så verkar det var för rätt seriösa kaffedrickare, såna som ställer höga krav på sitt kaffe. Det är kanske lite överkurs för mig, som gärna dricker bryggkaffe som jag värmt på i mikron.
Jag tänkte att jag ändå skulle testa när jag är upp i storstan.
Lite av grejen med att åka upp till Göteborg med kläder är själva resan. Att bara sitta på tåget och läsa eller titta på folk tycker jag är behagligt. Att kunna göra det utan att det kostar nåt (jag utgår ifrån att jag kan sälja tillräckligt för att betala resan) känns lyxigt. När jag jobbade så fick jag ibland en liknande känsla när jag var på väg till ett möte eller ett besök i fält. Det kändes fantastiskt att nån betalade mig för att jag skulle få åka iväg och vara med i spännande projekt. Att få göra nåt jag tyckte var roligt, och få göra det under stor frihet, var en oerhörd förmån! Att det sen blev mindre roligt och friheten blev en börda förtar inte den värme jag känner när jag tänker på tiden då jobbet var som bäst.
Tjänsteresorna blev dessutom extra roliga när biluthyrningsfirman blandat ihop bokningarna och den förväntade Golfen visade sig vara nåt lite större och flådigare.
