Idag hade jag tänkt tillbringa dagen i Halmstad medan sonen var på sin recycling design-kurs men jag sov dåligt i natt så jag hade inte riktigt orken. Planen är att göra ett nytt försök på fredag, förhoppningsvis går det bättre.
När jag inte kunde sova i natt så började jag titta på en dvd jag köpte i går, ”Free state of Jones”, den handlar om en man som deserterar från sydstatsarmén under det amerikanska inbördeskriget och skapar en milis bestående av desertörer och förrymda slavar som bekämpar den konfedererade armén i området kring Jones county i Mississippi.
Filmen baseras på faktiska händelser och den manliga huvudrollen spelas av Matthew McConaughey, som efter sina rollprestationer i ”The Lincoln lawyer” och ”Dallas buyers club” blivit en av mina favoritskådespelare. Även om jag inte tycker att filmen som helhet var jättebra tyckte jag att McConaughey skötte sig hyfsat.
Jag köpte ”Free state of Jones” när jag gjorde ett snabbstopp på Erikshjälpen innan jag hämtade sonen inne i Halmstad i går. Jag var inte i butiken länge men jag fick med mig två filmer (utöver ovan nämnda 
så blev det också ”Stolthet och fördom” – den med Colin Firth som Mr Darcy) och två cd-skivor med Lars Winnerbäck. Jag lyssnar rätt mycket på Winnerbäck men det sker mestadels genom YouTube så jag har bara ett par skivor med honom (en är dock signerad, fick den av en av mina systrar).
När jag lyssnar igenom de nya skivorna märker jag att där finns många bra låtar som jag inte upptäckt på YouTube. Lars Winnerbäck har en förmåga att fånga, och påverka, mitt känsloläge. Ibland är det bra, t.ex. när han lyfter mitt humör och får mig att känna mig starkare men lika ofta är det dåligt när han förstärker sorgsenheten och smärtan jag bär omkring på. Vissa låtar kramar verkligen om hjärtat på mig och får min förtvivlan att svämma över. Jag tror att det vid sidan om Lars Winnerbäck bara är Sofia Karlsson som kan skapa samma starka känslomässiga reaktioner hos mig. När det gäller Sofia så är det dock inte med egna texter hon gör det utan det är hennes tolkningar av Dan Andersson som verkligen berör mig på djupet.
Nu nåt helt annat. När jag häromkvällen satt på gårdsplanen med en pipa så hände nåt som gjorde mig glad – det dök upp en igelkott! När vi flyttade hit så såg vi igelkottar här 
varje sommar men de senaste åren har de lyst med sin frånvaro så jag har varit lite orolig att de försvunnit från Underlund. Skönt att se att de finns kvar!
