Inget hattväder
I natt blåste det igen. Vi stormsäkrade ju både hus- och logtak efter förra stormen så jag sov ganska lugnt. Jag vaknade dock till ett par gånger när det riste riktigt rejält i huset. Vi var utan ström när jag
klev upp vid 05.30 men bara en halvtimme senare så kom strömmen tillbaka. De materiella skadorna på hus och uthus var obetydliga, en takpanna och en lastpall hade blåst ner. Lastpallen kanske tarvar en förklaring – jag har lagt upp lastpallar som extra tyngd på plåttaket över veden och det var 
en sån som blåst ner. Den verkar ha flugit en bit så jag kanske måste förankra dem till nästa storm.
Så fort strömmen kom tillbaka i morse så kunde jag se att det låg träd över elstänget i nån av hagarna. Det finns en indikatorlampa på elaggregatet som blinkar rött när nåt ligger över 
eltråden och det jordar för mycket. Efter att jag lämnat ungarna och kört en runda på bygden (mer om det nedan) så tittade jag över staketen. Jag såg snabbt att det gick bra att släppa ut hästarna i ”Fårhushagen” och de var helt oberörda av blåsten när de kom ut, det var mulen i backen och beta som gällde. I det vi kallar ”Skålgropshagen” (för att det finns skålgropar där) låg det träd över 
staketet och när jag kopplade bort elen där så blinkade det grönt på aggregatet igen.
Som jag nämnde så körde jag en runda och kollade läget efter att jag lämnat barnen vid skolan. Jag kunde konstatera att vattnet stod högt i Suseån både inne i Getinge och hemma hos oss. Vägen under E6:an var översvämmad och nån stackare hade fastnat med bilen där. Det finns en pump som ska hålla vattnet borta men den stannade väl när strömmen gick i natt. Jag kan tycka att det borde finnas en batteriback-up på den pumpen, det är inte första gången det blir översvämning just där.
I förmiddags så slog jag personligt rekord i att fastna i att jag måste ha ett visst plagg. Förra veckan sydde jag på en dubbelknäppt kavaj (längde ärmarna och tog ut den i ryggen). Jag blev klar med den i fredags och i dag så ville jag därför inviga den när jag var på praktiken. Av nån anledning så provade jag inte kavajen efter att jag sytt de sista stygnen (fäste fodret i ärmarna) utan jag hängde bara in den i 
klädkammaren. När jag i förmiddags, sen och stressad som vanligt, tog på mig kavajen så upptäckte jag att den vänstra ärmen
var för kort. Först förstod jag inte vad det berodde på men sen insåg jag att det kom sig av hur jag fäst fodret i den ärmen.
Jag hade bråttom till bussen men jag tog ändå fram sprättaren och lossade fodret så att ärmen blev lagom lång. När det var gjort så kastade jag mig i bilen och körde till bussen, hann precis. När jag kom till praktiken så råkade jag få syn på mig själv från sidan i en spegel och såg då att i profil så satt kavajen riktigt illa på mig. Det såg ut som att jag hade en stor knöl på ryggen. I vanliga fall har jag en hållning som drar åt det puckelryggiga men i kavajen så såg det riktigt extrem ut, Quasimodo-varning. Jag vet inte varför jag inte sett det tidigare? Jag måste bara ha speglat mig framifrån när jag 
kollade kavajen efter breddningen i ryggen. Jag kommer inte att använda den kavajen igen, det synd eftersom det var bra kvalitet i både tyg och sömnad. Som tur är har jag inte betalat några stor summor för den, jag tror det var 20-30 kronor.
