Intervaller på säcken
Jag sprang en runda i går och nu, ett dygn senare, kan jag konstatera att jag var för snabb för mitt eget bästa. Det känns som om den högra hälsenan är ungefär en decimeter för kort. Så illa är det naturligtvis 
inte men jag har fått en rejäl känning i den. Jag är rätt säker på att hälsenan ömmar för att jag höll för högt tempo i går. Det var ett sånt där pass när löpningen kändes lätt och jag hittade ett driv i steget, jag kände mig lite som i fornstora dar. Medan jag sprang så var jag medveten om att jag kanske tryckte på lite väl mycket men eftersom det var så skönt att känna att jag fortfarande kunde springa lite fort så fortsatte jag. Jag kände av hälsenan efter passet men det har jag gjort ofta under hösten men då har den känts bra dan därpå. Idag är den sämre än i går. Allt har sitt pris.
Jag tror att en orsak till att jag kunde springa fort igår är att jag ändrat mitt sätt att träna på sandsäcken. Tidigare så har jag bara nött på rond efter rond i samma sega tempo men sen i mitten på augusti kör jag
ofta intervaller på säcken. Jag kör både korta 20-sekundersintervaller och längre på tre minuter. Jag tror att intervallerna har förbättrat min hjärt-lungkapacitet och gjort att jag orkar springa lite fortare. Nu gäller det bara att senor och leder orkar med den högre farten. Filmsnutten ger en bild morgonens träningspass.
Tidigare i veckan så skördade jag säsongens sista tomater, de flesta var ganska gröna men de har börjat mogna sen de kommit in i stugvärmen.
Jag har lyssnat klart på ”Hett blod, kalla nerver” av Arto Paasilinna och ska jag sammanfatta den
med ett ord så är det KASS. Boken var helt platt och karaktärerna saknade liv och trovärdighet. Paasilinnas absurda och dråpliga humor lös med sin frånvaro. ”Hett blod, kalla nerver” var verkligen en stor besvikelse.
Hustrun och jag var iväg och tittade på tapeter idag. 
Jag vet inte om vi blev så mycket klokare men vi fick i varje fall med oss en del tapetprover hem, och en ny burk färg att provmåla med. Vi åkte till tapetaffären i min bil och vi upptäckte då att Fordhelvetet läcker diesel. Det läcker inte bak, där tanken sitter, utan i främre delen av
motorn. Det känns tydligt på lukten att det är diesel och inte nåt från klimatanläggningen. Det har läckt lite hemma på gårdsplanen också, det ligger en tunn oljefilm på vattenpölen som bilen stått parkerad över. Vi har lämnat bilen vid verkstan och jag hoppas att de kan fixa den under morgondagen. På tisdag är planen nämligen att jag ska köra våra ekplankor till köket från torken till snickeriet.
Jag avslutar dagens inlägg med min nya profilbild på Facebook (tog fotot själv). Jag tycker den blev så bra att jag vill visa den även utanför FB.
