”Ireland unfree shall never be at peace”

Jag ”vabbade” igår och hade båda ungarna hemma. Femåringen mådde bra redan i söndags så det var ”karens-vabb”. Ungarna skötte sig strålande med mycket lek, både inne och ute, och lite tid framför ”skärm”. Jag hade däremot en dålig dag, trött och grinig. Tröttheten satt i hela dagen så jag la mig så fort barnen kommit i säng på kvällen.

Det hände dock lite mer igår. Min fru och jag lagade t.ex. middag tillsammans. Vi gjorde rotsakspytt med kassler. Hon skar rotsaker och kassler i bitar och jag stekte. Det var ett bra samarbete, matlagningen gick fortare och vi gjorde nåt tillsammans samtidigt som vi kunde ”tjabba” lite.

Jag har ställt in föredraget om Irland. Jag hade inte orken och det fanns inte tillräckligt med tid för mig att få ordning på presentationen. Jag tror att jag hade hittat rätt nivå och upplägg men det krävdes mer arbete för att få det bra. Det är lika svårt, eller ännu svårare, att hålla ett översiktligt föredrag som att hålla ett detaljerat. Ska det vara översiktligt är det ännu viktigare att det är välstrukturerat och innehåller ”rätt” saker. Inte för detaljerat och inte för ytligt.

Jag hade behövt känna att föredraget varit helt klart idag på förmiddagen för att kunna hålla det i morgon. Jag klarar inte av att hålla föredrag om jag inte känner mig förberedd och trygg med materialet. Det är en fördel med att prata på lite större konferenser, de brukar kräva in presentationen minst en vecka i förväg. Det innebär att man har en vecka på sig att gå igenom och bli vän med materialet. Är jag vän med presentationen känner jag mig tryggare och då blir oftast föredraget bättre.

Det finns dock fakta om Irland som jag hade velat lyfta och berätta om i ett föredrag. Inget världsomdanande men ändå sånt som jag tror att de flesta inte känner till (men borde känna till). Några siffror t.ex.

6,4 – 8,1 – 1,5 och 2 som kan förklaras med

6,4 miljoner – Befolkningsmängden för hela ön 2011

8,1 miljoner – Befolkningsmängden för hela ön 1845

Skillnaden förklaras delvis med 1,5 miljoner döda p.g.a. svält 1845-1855 och 2 miljoner som emigrerade under samma period.

Sen finns det intressanta saker jag inte hade kunnat ta upp i föredraget eftersom ”nördfaktorn” blivit för hög. Bloggen tolererar en högre ”nördfaktor” så jag tar mig friheten att berätta att the Pogues sång ”Streets of sorrow/Birmingham six” (det är två låtar i en, först en långsam och sen en snabb) totalförbjöds i brittisk radio och tv 1988 med motiveringen att den framställde dömda terrorister som oskyldiga. Tre år senare frigavs de aktuella ”terroristerna” (efter 15 år i fängelse) eftersom det framkommit att deras domar baserade sig på framtvingade erkännanden och på bevis fabricerade av polisen. Händelserna har filmatiserats i ”I faderns namn”

Citatet i rubriken till dagens inlägg stod Pádrig Pearse för när han 1915 höll tal vid begravningen av Jeremiah O´Donovan Rossa (vilket namn!). Det talet kan sägas vara starten på födelsen av dagens Irland.

Se det som ett hot eller löfte – det kommer mer ”värt att veta om Irland” i kommande inlägg.

Följ och gilla: