Jag och Benediktus XVI
Det blev den svartvita hundtandsmönstrade kostymen igår. Tyvärr var det knappt nån som fick se den eftersom jag vabbade från praktiken på förmiddagen och på väg in till terapin så ringde min terapeut och sa att det dykt upp nåt akut så hon var tvungen att ställa in vår tid. De enda som fick se mig i all min prakt var 
dem jag mötte när jag var till Emmaus, Myrorna, Kupan, Erikshjälpen och skomakaren (har satt en slitsula på de senaste bootsen). Av de jag mötte på stan fick jag inga kommentarer men det gjorde inte så mycket eftersom jag kände mig väldigt snygg och välklädd.
Jag fick med mig lite saker från mina affärsbesök, en Prince of Wales-rutig väst från Myrorna och två kavajer från Kupan. Den ena av kavajerna är en kamelhårsfärgad sak i 
kashmir och den ska ersätta en liknande kreation som jag sällan använder men behållit av sentimentala skäl (det var den första högkvalitativa kavaj jag köpte). Jag 
köpte också en 10-kronorskavaj på Kupan, den är för liten för mig men jag tänkte försöka skänka bort den på praktiken. Jag har ett litet projekt som går ut på att försöka få dem lite mer välklädda. Det går framåt men väldigt långsamt.
Västen jag köpte har en koppling till vad jag gjorde under förmiddagen när jag var hemma med ungarna. Då 
började jag sprätta upp en dubbelknäppt kavaj för att göra en väst av tyget (fästa det på en befintlig väst). Tyget i fråga är Prince of Wales-mönstrat men inte identiskt med västen jag köpte. Köpevästen kräver även den lite arbete innan jag kan ha den, jag måste lägga in en kil i ryggen på den för att det ska nå runt mig, längdmässigt är den dock helt ok. Jag har nån liten fundering på att ta med den köpta västen till Ragtime (ska dit nästa vecka) men det beror på om jag blir klar med den andra västen och den blir bra.
På Emmaus hade de en skjorta som matchade min kostym oerhört bra, faktiskt för bra. Med en
hundtandsmönstrad tredelad kostym och dito mönstrad skjorta så skulle folk förmodligen bara se ett flimmer när de tittade på mig. Skjortan var i storlek 38 så det var aldrig aktuellt att försöka pressa in min överkropp (storlek 43-44) i den skjortan.
Gårdagens Saint Patrick´s day firades inte på nåt annat sätt i Underlund än att vi flaggade irländskt. Jag fick lite dåligt samvete när jag hissade flaggan eftersom jag kom ihåg den igår men jag glömde att flagga när yngsta sonen fyllde för en vecka sedan. Det hade varit bättre om han inte hade haft så bråttom till världen utan väntat till den 17:e som jag hoppades på. Då hade jag inte missat att flagga när han fyllde och han hade dessutom fått ett irländskt namn, kanske inte som förstanamn men ändå. Jag gillar Seamus eller Brendan.
Idag har jag känt mig som en haj, och då inte i egenskap av en biologiskt fulländad varelse som det tagit evolutionen hundratals miljoner år att få fram utan i egenskapen av en varelse som dör om den står stilla. Det jag menar med den något överdrivna jämförelsen är att när jag inte varit sysselsatt idag så har jag drabbats av ångest och illamående. Med hajar är det dock så beskaffat att de måste vara i rörelse, eller i strömmande vatten, för att deras gälar och andning ska fungera, så en haj kan faktiskt dö om den står stilla. Jag vet inte vad mitt dåliga mående kommer sig av, jag har en annalkande förkylning i kroppen men det kan knappast vara hela förklaringen.
För att parera ångesten och förkylningen har jag försökt att ta det lugnt på ett aktivt sätt. Det har bl.a. inneburit en snabbtur in till Halmstad för att köpa en skjorta jag såg på Kupan igår. När jag var 
där i går så stod jag länge och fingrade på en blå skjorta. Den var väldigt diskret och enkel men den kändes samtidigt oerhört välsydd. Jag valde dock att inte köpa den eftersom jag har som skjortpolicy just nu att bara köpa riktigt fina, kvalitativa skjortor och den här tillverkaren hade jag inte koll på. Av skjortan framgick att den var gjord i Italien men det är ingen kvalitetsgaranti eftersom vissa tillverkare syr nästan hela skjortan i Asien och sen görs bara de sista momenten i Italien för att skjortan ska kunna märkas med ”Made in Italy”. Den här skjortan verkade dock vara av bättre kvalitet än ”Made in Asia” men jag valde dock att inte köpa den. När jag kom hem så googlade jag tillverkaren, Marino Mazzarelli, och då insåg jag att jag missat en riktig pärla. Skjortorna är av riktigt hög kvalitet med många handsydda moment och tillverkaren levererade bl.a. till den förra Påven.
Jag tog därför bussen in till Halmstad i förmiddags och hängde på låset när Kupan öppnade, tack och lov fanns skjortan kvar. Det har hänt förut att jag missat bra saker på Kupan just på grund av kunskapsluckor hos mig och det grämer mig alltid mycket.
Som många gånger den sista tiden så avslutar jag med ett foto. Utsikten över Rävinge och Bårarpsbergen är en ständig inspiration i mitt fotograferande, i förmiddags blev det ytterligare några såna bilder, bl.a. den här.
