Kamikaze

Igår försökte jag avbeställa ett internetköp av en bok jag gjort i helgen eftersom jag hittade boken på Myrorna. Jag var för sent ute, boken kom i posten idag. Jag ska returnera den. Idag kom också filmen “The wind that shakes the barley” (Frihetens pris) med posten. Jag beställde den på nätet eftersom den svenska utgåvan jag hade försvunnit. Den svenska filmen (svensktextade) har lokaliserats nu (Östergötland) men jag behåller filmen som kom idag. Jag ger bort den i present eller har den som pris i nån framtida tävling på bloggen.

Vid upprepade tillfällen i mitt liv har jag hamnat i situationer där jag känt mig tvingad att göra nåt som är jobbigt (eller ger jobbiga konsekvenser). På pappret har jag haft ett val men moraliskt, och för att kunna se mig själv i spegeln, har jag upplevt mig vara tvungen att välja det alternativ som varit jobbigast. Exempel från min tid på länsstyrelsen är när jag valde att prata med en journalist på Hallandsposten om att landshövdingen försökte ge sina vänner en “gräddfil” förbi Miljöbalken. Det hamnade på tidningens förstasida och ledde till ett jäkla liv. Jag behövde inte backa i sak men det var ändå väldigt jobbigt – men nödvändigt. Ett annat länsstyrelseexempel är när jag känt mig tvingad att ställa mig upp på personalmöten och tala om för en chef vilket “stolpskott” han är, ingen annan tänkte ju göra det, trots att de allra flesta tyckte det (och sa det innan och efter mötet). Jobbigt och inte så taktiskt riktigt men nödvändigt. Jag har hamnat i en sån situation igen. Idag har jag gjort nåt jag tyckte var nödvändigt trots att det fått mig att må illa av oro och ångest resten av dagen. Jag vet att jag hade ett val men jag kunde bara inte välja den enkla vägen. Jag känner mig som nån slags kamikazepilot som absolut måste krascha, inte för att vara präktig eller duktig, utan bara för att jag måste.

Under hösten har jag hållit på att sy ett par byxor. Jag börjar se slutet på den sömnaden nu. Ikväll var sista gången hos min “syhjälp” och det som är kvar (fixa linningen, sy i knappar och fålla benen klarar jag på egen hand). Det känns otroligt att det otympliga tygstycke vi började jobba med nu faktiskt har blivit nåt som ser ut som ett par byxor. Jag återkommer med ett foto när de är helt färdiga.