Komplimanger
Även om det händer ibland så är det inte så ofta som okända ger mig komplimanger för mina kläder. Nu
har det dock hänt två gånger på mindre än en vecka. När vi var i Falkenberg och åt brunch i söndags så var det en kvinna som kommenterade mina boots. 
Hon sa att de var fina och sen la hon till ”vackra är väl ett bättre ord, om man nu får säga det om en mans skor.” Det tycker jag definitivt att man får. När jag gick från bussen till praktiken i morse så passerade jag två Jehovas vittnen som stod och hade material att dela ut. När jag var i jämnhöjd med dem, men med ett avstånd på ett par meter emellan oss, så sa den ena ”Det där var stiligt!”. Jag blev jätteglad, jag velade lite om kläderna i morse så det kändes bra att få bekräftelse på att jag såg ok ut. Han som pratade med mig hade en väldigt snygg slips och jag tolkade det som en kvalitetssäkring av komplimangen, annars är jag rätt skeptisk till allt som ett Jehovas vittne säger.
Dagens utstyrsel var inspirerad av Sven-Bertil Taube, och gick i linne. Dubbelknäppt kavaj, lätta lite fladdriga byxor och ostrumpade fötter i ljusa munkskor. På huvudet hade jag min panamahatt, jag trivs mycket bättre i den sen jag bytte hattband på den, det svarta var lite för formellt. Hela utstyrseln präglades av att jag sytt om den. Kavajen och skjortan har jag tagit in i ryggen, byxorna har jag längt och så hattbandet till hatten. Det känns extra kul att få till en snygg utstyrsel när jag själv har råddat med kläderna.
Lite lik Sven-Bertil är jag väl, trots att bilden är oskarp (svårt hitta skärpedjupet när jag använder självutlösaren)? Han har ju betydligt mer hår än mig men jag tycker jag kompenserar det med hatten. Om ni undrar vad jag sjunger så var det faktiskt inte nåt av Taube utan ”Hound dog”, varför jag nu valde den.
Efter praktiken så gick jag till Kupan och där köpte jag ett Sven-Bertil tillbehör, en scarf. Jag har några men tills idag så var alla utom den jag har på mig på bilden ovan billiga polyestersaker. Dagens scarf var dock i siden och snyggt sydda kanter. Efter Kupan så var jag 
förbi Stadsbiblioteket och lånade tre böcker om pipor och piprökning. Ser verkligen fram emot att grotta ner mig i pipor. Kan inte låta bli att lägga ut en pipbild från i går. Jag tycker det är fascinerande att jag ser ut ungefär som de piprökare jag stött på. För mitt otränade öga syns det inte att jag inte har en aning om hur man ska göra. Fast det går bättre och bättre, i går gick det inte alls åt lika många tändstickor – nu räcker ju en ask till flera pipstopp….
Dagens fotograferande började redan vid sju när jag gick ut och gav hönsen frukost. De tre 
kycklingarna satt förskrämda på en hylla och deras mammor verkade inte bry sig om dem. Den ena mamman låg i värpredet medan den andra hängde med tuppen. När jag fodrade så var kycklingarna på hugget så det är inget fel på de, de var nog bara ensamma. När jag sen skulle köra ungarna till fritids och mig själv till bussen så var jag också tvungen att ta fram kameran. Daggdroppar hade satt sig så fint i ett spindelnät mellan bilrutan och backspegeln.
