I dag har jag varit hemma med femåringen. Han var ju hängig och spydde i går. I morse spydde han lite till och var rätt avslagen. Under dagen har han dock stadigt blivit bättre. När vi hämtat storebror på fritids i eftermiddags så piggnade han till rejält. Pojkarna lekte med lego och små figurer de pärlat med pärlplattor precis som de brukar (med intensiv inlevelse och glädje, avbrutet av korta, men högljudda, konflikter).
Under dagen fick femåringen väldigt mycket ”skärmtid”, både för hans skull och min. Jag ägnade mig åt att sy och läsa. Jag har äntligen fått färdigt en kavaj som jag förlängt ärmarna på.
Jag har inte lagt till nytt tyg i ärmarna utan bara vikit ner fållen i ärmslutet (och fållat igen). För att knapparna inte ska se malplacerade ut har jag tagit bort två knapphål och sytt dit två nya längre ner. Jag har också förlängt fodret i den ena ärmen (jag hade bara foder till en ärm).
Sånt här tar rätt lång tid för mig eftersom det är mycket pill, mer än man kan tro.
Resultatet blev ok. Det blir inte sån kvalitet på det jag sytt att jag skulle kunna sälja kavajen vidare på t.ex. Ragtime i Göteborg men för mig är den helt klart bärbar.
Färgen är ju lite trist men den kan jag ju inte påverka med nål och tråd. Kombinerar jag kavajen med nån roligare färg så tror jag det kan bli bra. Jag tänkte inviga den när jag ska till Ortopeden i morgon.
För mig är en stor del av grejen med att justera ett plagg att se om jag kan klara av det rent praktiskt? Kan jag genomföra min idé? Blir resultatet så pass att jag kan använda kläderna offentligt så är det en bonus, ”det är vägen, som är mödan värd”.
Det kan kännas lite vanvördigt när jag ger mig på ett märkesplagg av bra kvalitet, (i det här fallet Oscar Jacobson). Resultatet blir ju ”hemmasnickrat”, å andra sidan så förlänger jag ju plaggets livslängd. Jag har dessutom roligt under arbetets gång, även om jag kan bli lite otålig om saker tar längre tid än jag trodde när jag satte igång.
