De senaste dagarna har varit stressiga på grund av hundarna och det har resulterat i att jag inte 
orkat sätta mig med pipan på kvällarna. I går kväll kom jag i varje fall ut och jag tog Betty med mig, Joe fick bli inne. Betty måste också ha varit trött för hon la sig nästan genast och sov, i vanliga fall ligger hon och håller koll på omgivningarna. Alla foton på Joe i det här inlägget är klickbara.
Det är spännande dagar som ligger framför mig – jag ska vara ensam med hundarna till måndag kväll (hustrun och ungarna är hos hennes föräldrar). Jag vet att hustrun är orolig för hur jag ska klara mig i helgen men jag är inte särskilt orolig, ser nästan fram emot det. Jag har inga måsten förutom hundarna och de tror jag att jag har under kontroll. Jag tänker bara ta det lugnt i helgen, ägna mig åt Joe och Betty och cykla ett pass om dagen (ingen löpning, vill inte lämna hundarna ensamma).
I morse hann hustrun och jag i varje fall med en gemensam hundpromenad (spindelnäten på rapsen vi gick förbi var många och fina)
men vid lunch fick jag ta ut hundarna på egen hand, d.v.s. var för sig. Värmen, nästan 30 grader, gjorde att det blev korta rastningar – Betty rullade sig, kissade och sen ville hon in igen och Joe 
promenerade jag lite med innan vi körde övningar och lek i trädgården. Jag började med inkallningar och han var så bra på det att jag skippade kopplet och lät honom vara lös på gräsmattan. Vi lekte bland annat med en pinne, han ville att jag kastade den och att jag sen försökte ta den från honom. Han gillade också att bara ligga och tugga på pinnen.
Jag har upptäckt att pinnar är ett väldigt bra redskap för att hantera Joe, inte att slå honom med utan för att locka med och för att förlänga armen och markera med om han är på väg att fara iväg åt nåt håll jag inte vill att han ska fara åt. Jag har använt pinnkamp som belöning och distraktion, 
vet inte om det är bra med den här typen av hund men jag tycker att det funkat bra. Jag kan, till min förvåning, bryta kampen när jag vill genom kommandot ”sitt” och samtidigt locka med godis. Det krävs dock rejäla pinnar, är de för tunna så knäcker han dem direkt. Han har bra nyp i käkarna.
Joe har fått ”lekspel” ett par gånger till men jag har lyckats häva dem genom att ignorera hans hopp och utfall, har bara hållit armarna intill kroppen och vänt sidan till när han kommit farande och sagt ”Nej”. När jag gör det så taggar han ner rätt omgående. Det är skönt att det går att bryta ”spelet” så pass enkelt.
Nåt som är bra med Joe är att han (oftast) slappnar av när han är inne. Då är han lugn och det går att gosa med honom. Hans förra ägare sa att han inte pussade/slickade på folk när man klappade eller kelade med honom men det tycker jag inte stämmer. Jag har flera gånger fått hålla bort honom för att inte bli slickad i ansiktet.
