I går kväll hade jag en magisk stund med sexåringen. Pojkarna kom i säng vid 19.30 som de brukar och jag läste för dem men en halvtimme efter att jag släckt så hade minsta killen ännu inte somnat. Storebror 
snusade förnöjt i sin säng men sexåringen var orolig och kunde inte somna. Jag satte mig på sängkanten och kliade honom på ryggen en stund (precis som jag är han oerhört mottaglig för kli på ryggen, den är väl en rest sen vi hade svans och bodde i träd). Efter bara nån minut så började ögonlocken bli tunga på honom och snart så sov han. Jag tyckte det var fantastiskt att se och känna hur han slappnade av och somnade när jag satt bredvid honom.
I dag blir det återigen fåglar i bloggen. Fast den här gången så är gäller det nåt som faktiskt var lite spektakulärt att se. Gräsmattan på baksidan invaderades av fåglar under fem minuter i morse, helt plötsligt var där tjockt med starar som letade mask. Hade de käkat
mördarsniglar så hade de kunnat stanna och ätit hela dagen men nu var de där bara några minuter innan de drog vidare.
Utöver starar så bjöd morgonen även på träning. Jag körde en stund på säcken och gav mig sen ut och sprang, d.v.s. ”gubbjoggade” en kort stund.
Efter passet så kunde jag konstatera att tio minuters löpning ger min själ mer lisa än en timmes cykling. Jag slappnar inte av på samma sätt när jag cyklar som när jag springer.
I dag var först gången på mycket länge som jag inte hade boots på mig när jag gav mig av till praktiken. Jag tror att hälsenan är så pass mycket bättre att jag kan 
börja ha lågskor igen. Det var dock inte utan visst vemod som jag lät cowboystövlarna stå kvar i klädkammaren. Bootsen har gjort stort intryck på mig och jag kommer säkerligen att använda de mycket framöver. Hittar jag bara ett par svarta stövlar också så kan jag matcha hela färgpalleten med boots. Då får de traditionella lågskorna det tufft!
Till mina lågskor så bar jag linne idag, kepsen. kavajen, västen och byxorna var alla i linne. Det är utan konkurrens mitt favorittyg, rejält, lite ostyrigt men ändå snyggt – precis som jag vill vara. 🙂
Selfien på mig i spegeln är taget på Kupan i eftermiddags. Där gjorde jag ännu ett fynd i deras reakorg, kavajen till höger. Just den kavajen (en Tiger) och jag träffades redan i höstas när den dök upp på Kupans ställ med märkeskläder. Då ville de ha 125 kronor för kavajen och det var verkligen inget överpris eftersom den är snygg, i bra kvalitet och knäpps med bara två knappar (vilket 
modet föreskriver just nu). Det är dock mer än jag är beredd att betala för en kavaj (om den inte är väldigt speciell) så jag köpte den inte men varje gång jag varit på Kupan så har jag kollat om den hängt kvar. Efter ett tag så sänkte de priset till 100 kronor men jag kunde ändå inte motivera för mig själv varför jag skulle köpa just den kavajen. I dag så fanns den i reakorgen (10 kr), jag högg den direkt!
När jag tjugo minuter senare kom hem så uppträdde ett fenomen som jag noterat tidigare. Ofta när jag blir väldigt glad eller uppspelt (spelar egentligen ingen roll av vad) så kommer det ofta en känslomässig rekyl efteråt, den yttrar sig genom att jag blir nedstämd och förtvivlad. Känslosvängningen kommer plötsligt och det blir väldigt jobbigt att gå från vitt till svart på nån minut. Jag vet inte om det finns nån psykologisk eller fysiologisk förklaring men det är nåt som inträffar ganska ofta och som känns väldigt onödigt. Varför kan jag inte bara få vara glad?
Avslutningsvis bara en struntsak. När jag skulle betala kavajen på Kupan så såg jag att det stod en brödback med CD-skivor på disken.
Inget konstigt med det men grejen var att backen var från Tidermans bageri i Södertälje. Jag har köpt bröd där hur många gånger som helst. Även om jag inte saknar Södertälje så fick jag ändå lite hemlängtan av att se backen.
