Kvällens bloggande inleddes med en rejäl glassfrossa, jag åt glass med smak av kakdeg, caramel macadamia och apelsinchoklad, allt för att hålla mig glad och alert medan jag skrev. Jag tryckte säkert i mig drygt en liter glass totalt.
Initialt hade jag en tanke att försöka sälja gårdagens dubbelknäppta kavaj i Göteborg men efter att ha lekt Al Capone här hemma så kände jag att jag ville behålla kavajen. 
Jag har gjort lite efterforskningar kring den, d.v.s. jag googlade det väveri, E.A. Matthews & Co. Ltd, som tillverkade tyget. Det visade sig att firman hade sitt ursprung i 1880-talets Yorkshire.
Varken firman eller väveriet finns längre kvar eftersom de 1983 köptes upp av John Foster & Son, ett annat Yorkshireväveri.
I dag har jag stajlat Socialförvaltningen! Lite grand i varje fall. Jag tog med kavajen som hustrun ratade i
går och femkronorskavajen från i måndags till praktiken och jag lyckades snabbt hitta två kärleksfulla hem till båda kavajerna. I samband med att jag letade nya ägare till kavajerna så kände jag vilken”kick” jag får av att ordna kläder även till andra, inte bara till mig själv.
För ett år sen så provade jag att vara ”personal shopper” åt en granne men det funkade inte eftersom jag blev så besviken och ledsen när han inte älskade alla kläder som jag visade för honom. Jag kände mig så misslyckad när han ratade ett plagg att det förtog all glädje i själva sökandet efter passande kläder. Hade jag inte fått tag på nya ägare till kavajerna idag så hade samma känsla av misslyckande infunnit sig. Om ingen velat ha kavajerna så hade det ju inte behövt betyda att jag saknar smak och är ett pucko, det hade ju kunnat vara så att nån gillade en kavaj men så var storleken fel. Logiskt kan jag inse det men känslomässigt dömer jag mig.
Efter praktiken så åt jag lunch med en kompis. När jag sen promenerade över Stora Torg så stod det en man och sålde Faktum
där. Jag visste att de skulle börja sälja den i Halmstad men i dag var första gången jag såg en försäljare. Det är bra att de har fått igång försäljningen av Faktum i Halmstad men det är sorligt att det ska behövas. När jag sen satt och väntade på bussen (fick vänta länge i dag) så bläddrade jag i tidningen och försökte göra en övning i medveten närvaro av det
hela. Jag försökte fokusera på att bara sitta vid hållplatsen och uppskatta solskenet och Faktum, inte bry mig om att det var lång väntan tills nästa buss eller vad jag ”borde” göra hemma. Övningen gick inte så bra, jag satt mest och beaktade min allmänna uselhet och blev stressad över allt jag inte skulle hinna göra idag.
