Det går ganska lätt att skriva om att må dåligt när man har lite distans till situationen. Det är fan så mycket svårare att skriva om det när man är mitt uppe i det.

Just nu känns det som att det är tungt att bara existera. Förmiddagarna går oftast någorlunda bra men efter lunch så kommer ångesten som ett ton tegel. Ibland är den kopplad till att jag har dåligt samvete för att jag inte orkat eller hunnit göra nåt jag tycker jag borde hunnit/orkat. Ibland kommer den bara ändå. Det är som ett tryck över bröstet och ett lätt illamående. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Jag lyckas inte vända det med andnings- eller tankeövningar. Jag kan ta medicin, ibland hjälper det, ibland inte, medicinen gör mig dock nästan alltid väldigt trött. Ska jag fungera hemma så kan jag inte gå omkring i en dvala, då är det bättre att ha ångest men ändå kunna hjälpa till lite. Tyvärr gör ångesten mig väldigt grinig. Den gör mig också väldigt ljudkänslig och säga vad man vill om fyra- och sjuåringar, tysta är de inte. Det kan med andra ord bli lite påfrestande för alla på kvällarna. Det är också jobbigt att det svängt så fort. Det känns som om det fungerade bra fram tills jag åkte till Stockholm. Sen rasade det.

Idag har jag fortsatt att ”hoppa runt” på Youtube och letat efter musik jag glömt bort. Jag har återupptäckt Linton Kwesi Johnson.linton_kwesi_johnson_a Varför jag inte lyssnat på honom på 25 år kan jag inte begripa. Musiken är bra (reggae/dub), texterna är kanon och han är otvivelaktigt en ”cool kille”. Jag vet inte varför alla mina ”coola” förebilder är svarta (typ Ozwald Boateng och Bernard Hopkins). Det gör det ju väldigt svårt för mig att bli och se ut som dem (och de ser ju coola ut). Linton Kwesi Johnson sjunger mycket om rasism i Storbritannien/England. Med tanke på att det inte var allt för länge sedan som skyltar som dennano_irish_no_blacks2_a var vanliga i England så kan man ju lägga ett irländskt filter på hans musik också. Tyvärr är Irland ett rätt rasistiskt land, både mot invandrare och mot sina inhemska ”resande”, s.k. ”travellers”.

Linton Kwesi Johnson – Sonny´s lettah www.youtube.com/watch?v=G-hWk-B42sA

Var vänlig följ och gilla: