Jag har verkligen inget lokalsinne eller förmåga att läsa en karta. I dag var jag i metropolen Falkenberg och körde bort mig totalt. Jag åkte dit för att gå på Kupan och för att kolla upp priser på reservkraftverk. Nu när batteribackup:en till pannan har lagt av så funderar vi på att i stället skaffa ett reservkraftverk
som kan försörja hela huset med el. Då funkar ju vatten, kyl, frys, spis m.m. och pannan om strömmen går. Vår elektriker rekommenderade en firma i Falkenberg (Falkenbergs bilelektriska) som skulle vara bra på reservkraftverk (namnet till trots).
Jag hade inga problem att hitta till Kupan men när jag skulle vidare så läste jag kartan helt fel. Det resulterade att jag hamnade väldigt mycket fel. När jag till slut lyckats få koll på var jag befann mig, både i verkligheten och på kartan, så tog jag på nytt sikte på Falkenbergs bilelektriska. Även denna gång misslyckades jag med att läsa kartan rätt. Jag hade väldiga problem att hitta Kvekatorpsvägen
där firman ligger. Jag körde på en genomfartsväg och spanade frenetiskt åt höger för att få syn på rätt väg. Till slut var jag tvungen att stanna bilen så att jag kunde läsa in mig på kartan. Då insåg jag att vägen jag körde på var Kvekatorpsvägen och att jag passerat Falkenbergs bilelektriska (som låg på vänster sida). Till slut kom jag rätt och de verkar duktiga på reservkraftverk. Det ska komma prisförslag på ett par olika alternativ i mejlen.
Minken (har senare förstått att det var en iller) är nergrävd på gödselstacken nu. Det tog emot att gräva ner den eftersom pälsen var så fin 
men det kostar betydligt mer än det smakar att göra i ordning ett enstaka minkskinn. Dessutom hade jag varit tvungen att flå den då och det hade jag aldrig rott i land. Ungarna ville att vi skulle stoppa upp minken men de trodde nog att den skulle kunna fungera som nalle/leksak som uppstoppad och det hade nog inte gått. Den hade bara stått i bokhyllan och samlat damm. Bortsett från de praktiska invändningarna så var det dessutom för dyrt.
Jag lär mig hela tiden nya saker om kläder. I dag har jag t.ex. fått lära mig (av svärmor) att fodret på Burberryrocken jag köpte är fäst som det ska. Den förre ägaren har inte varit och ändrat i fållen, det är tydligen brukligt att man ibland inte fäster fodret längs hela den nedre fållen.
Jag har också lärt mig att Pal Zileri är en kvalitetstillverkare av kläder. Jag råkade snubbla över en text om Pal Zileri på nätet i förmiddags och jag tyckte att namnet lät bekant. Jag gick in i klädkammaren och där hängde faktiskt ett par byxor från dem (inköpta på Kupan i Halmstad).
I texten jag läste så berömmer Simon Crompton (Permanent Style) märket. När Permanent Style skriver berömmande om en tillverkare så håller de hög kvalitet.
Mina byxor var inte från Sartoriale, linjen som Simon Crompton skriver om, men ändå. Nu tillhör ju byxorna ingen linje alls eftersom jag sytt om dem så att benvidden passar mitt tycke och smak.
Man kanske kan säga att de utgör en Under(lund)linje hos Pal Zileri.
Förutom att jag lärt mig om foderfästning och Pal Zileri idag så har svärmor dessutom tipsat mig om en TV-serie, ”Kvalitet” (med Camilla Thulin).
Serien handlar om mode och klädstilar men även om hur kläder tillverkas, hur man sköter dem och vilken miljöpåverkan de har. Den serien ser jag fram emot att titta på.
