Luktar inte kaprifol
Min fru är en klippa och hon har många fantastiska egenskaper men….. ibland är hon lite hygienfixerad. Vi har ju spelat tennis några gånger de senaste veckorna och i bilen på väg till och från tennisbanan har hon klagat på lukten från mina knäskydd. De luktar kanske inte kaprifol men jag tvättade dem i mitten på juni så helt ofräscha är de inte, vilket bevisas av fotona nedan. Jag tvättade dem nämligen igen i måndags och bilderna visar tvättvattnet före och efter tvätten. Knappt nån skillnad….. 🙂 Hustrun och pojkarna var bortresta över helgen och skulle ha kommit hem först i går men ett massivt strömavbrott på Koster gjorde att de kom hem en dag tidigare och det var nog tur för i måndags rasade mitt mående totalt. Jag vet inte vad som hände men den relativa sinnesfrid jag haft den senaste veckan var plötsligt som bortblåst och jag mådde verkligen skit. Det dåliga måendet har inte släppt och i morse upplevde jag nåt som jag inte upplevt på länge – jag var helt sänkt av trötthet och orkade inte ta mig ur sängen trots att jag sovit många timmar. När jag var nysjuk 2007-2008 så hände det ofta att jag var så trött att jag inte orkade annat än att sova men jag brukar inte däcka på det sättet länge men i morse så gjorde jag det. Jag började försöka ta mig ur sängen strax innan åtta men lyckades inte komma upp förrän vid 10-tiden (och hade det inte varit för att Betty behövde komma ut så hade jag nog inte lyckats då heller). Den trötthet jag kände är svår att beskriva, jag var trött och sömnig men det var en trötthet på steroider och den var fullkomligt förlamande. Jag har piggnat till lite under dagen men är fortfarande ur slag och har inte orkat springa som planerat.
Hustrun började jobba efter semestern idag så igår klämde vi in en sista vardagskörning med Tora. Nu blir det nog bara kört på helgerna framöver, något som sönerna är tacksamma för eftersom när hustrun och jag kör häst så måste de ta morgonpromenaden med Betty och de är nästan lika morgontrötta som jag var i morse. Under körningen så hade vi sällskap av en glada en stund, det är nog min favorit bland de lokala rovfåglarna.
Som jag skrivit om tidigare så har vi fyllt våra frysar till bristningsgränsen så nu försöker vi att konsumera så mycket frysvaror som det bara går. Som ett led i det tänkte vi komplettera gårdagens kvällsmat med lite sockerärtor som vi haft liggandes i frysen ett tag. När vi plockade upp paketet med ärtorna och såg bäst-före-datumet så insåg vi att de kanske inte var lämpliga för humankonsumtion. De var bäst före 2009, vilket man kunde gissa sig till när man såg dem. Har nog aldrig sett så torra och trista sockerärtor någon gång. Vi har frostat av frysen massvis med gånger sen 2009 men ärtorna har tydligen bara åkt in och ut utan att vi reflekterat över hur gamla de var.
Till sist ett foto på Tora och Hia som båda sökte sig mot högre höjder häromkvällen.