Lurendrejeri
I förmiddags så tog jag fram luftgeväret och sköt sönder bag-in-box:en med jäst must. Till min besvikelse så blev det ingen explosion med must som stänkte. Jag hade riggat videokameran och filmade alltihop men det blev föga dramatiskt.
För att försöka få lite action på film så sköt jag på äpplen också. Eftersom jag hade mycket svårt att träffa äpplet så blev det om möjligt ännu mindre action än när jag sköt på musten. Till slut träffade jag äpplet men effekten av skottet blev obetydlig. I filmsnutten nedan så har jag klippt bort ett stort antal missade skott, det hade blivit en långfilm annars.
Jag börjar känna mig som en riktig hillbilly som går klädd i boots och cowboyhatt och dessutom filmar 
när jag skjuter sönder saker. Sånt ger hillbillypoäng, rätt var det är så börjar jag väl också tycka att Donald Trump skulle bli en utmärkt president för USA.
Det har kommit ett bedrägeribrev med posten. Det vänder sig till Underlunds Gård, d.v.s. firman vi har 
för den häst-/fårverksamhet vi inte längre bedriver. Brevet uppmanar oss att uppdatera uppgifter om vårt företag i nån sorts bolagsregister. Vid första anblicken så skulle man kunna tro att brevet kommer från en myndighet som registrerar bolag (typ Bolagsverket). Läser man det finstilta så framgår det dock att de vill ha 4795 kr för att ta med oss i sitt register. Brevet hamnade i papperskorgen. Det hamnade tyvärr där innan jag hann scanna in det för användning i bloggen så jag fotade av det efter att ha fiskat upp det ur soporna. Därav det lite fläckiga utseendet.
Jag har nu lyssnat på hela Leif GW Perssons ”Den döende detektiven” och tycker att den var ganska bra. GW har visserligen ett monotont språk med mycket upprepningar men handlingen uppvägde de litterära bristerna. Boken påminner en hel del om Josephine Tays klassisk deckare ”En gammal skandal”. Den handlar också om en polis som hamnar på sjukhus och börjar nysta i ett gammalt mord. ”En gammal skandal” är källan till en icke oväsentlig del av det jag vet om Englands medeltida historia, gillar man deckare och historia så är det en bra bok att läsa.
Jag har ersatt ”Den döende detektiven” med Arto Paasilinnas ”Hett blod, kalla nerver”. Boken tar sin början i det finska inbördeskriget 1918 och fortsätter sen 70 år framåt i tiden. Jag ser fram
emot mycket av Paasilinnas dråpliga humor.
