Marcus R Asplund
Jag läser inte så mycket nuförtiden men jag lyssnar väldigt mycket på ljudböcker. Det innebär inte att jag lyssnar på väldigt många olika böcker eller olika författare, mestadels blir det deckare av Michael Connelly, deckare som jag både läst och lyssnat på tidigare. Jag har dock precis avslutat genomlyssningen på en av Connellys senaste böcker, ”Inte ett farväl”, och det var faktiskt första gången jag hörde den (jag har läst den en gång tidigare). I boken så söker huvudpersonen i arkiv 
efter information om en person han försöker spåra upp, ett arkiv han söker i är ”The Wall-USA“, d.v.s. han söker på stupade i Vietnamkriget. I Washington finns ju ett stort monument över kriget där alla 58 318 stupade amerikaner fått sina namn inristade. Genom hemsidan kan man söka på de stupades namn och få upp lite information om dem, bland annat när och hur de dog. När jag arbetade så sökte jag mycket i arkiv (även om jag letade efter industrier som kunde ha orsakat föroreningar) och själva proceduren att söka i arkiv 
fascinerar mig. Jag bestämde mig därför för att testa att söka bland de stupade amerikanerna. Jag har ingen koppling till någon person som dog i Vietnamkriget men för att ha nåt att söka på så skrev jag in ”Asplund” och jag fick faktiskt en träff. Marcus R Asplund dog den 13:e augusti 1968 av skador han ådragit sig när hans helikopter sköts ner i Phouc Long den 28:e juli samma år. 
Idag har jag inte bara sökt på dödade soldater utan jag har också skyfflat gegga. Den senaste tidens regnande har gjort delar av vår gårdsplan väldigt geggig men egentligen skulle den inte behöva vara det eftersom gårdsplanen är stenlagd. Många decennier av otillräcklig uppkrattning av kastanjelöv har dock gjort att delar av stenläggningen täckts av förmultnande löv/jord som blir ett enda klet när det 
regnar mycket. Jag har därför börjat skrapa upp geggan för att frilägga stenläggningen, det går framåt men det går ganska långsamt. Även om jag bara fått fram stenläggningen fläckvis så är det ändå gott att se den titta fram.
Skyfflandet är ganska strängt så jag ägnar mig bara åt det korta stunder i taget. När jag har pausat så har jag promenerat runt med kameran ihop om att intressanta motiv ska uppenbara sig. Nedan kan ni se förmiddagens ”skörd”. Som framgår så är inte spåren av tisdagens hönsmassaker bortstädade ännu. Jag hoppas hinna, och orka, ta tag i det i helgen.
