Sexåringen fyller sju idag (inte vår tårta på bild) och han inledde firandet genom att bli magsjuk i går kväll. 
Han spydde vid 22-tiden och mådde dåligt fram tills han somnade ordentligt vid 24 (säger hustrun som hade koll på honom, jag sov….). Idag verkar han dock återställd, han är i varje fall pigg men både han och storebror har varit hemma från skolan idag. Sönerna har inte varit i sämre skick än att de var ut och cyklade lite på förmiddagen. Sjuåringen håller fortfarande på att lära sig cykla eftersom hans intresse för aktiviteten varit ganska svalt och endast blommat upp sporadiskt. Hade han haft en massa kompisar inom cykelavstånd så hade det nog varit mer prioriterat att lära sig. Han är dock inte långt från att lösa cyklandets gåta, jag kan släppa stödhandtaget längre och längre sträckor.
I förmiddags så var det ett gäng kajor under fågelbordet. Jag fick skrämma bort dem ett par gånger innan de gav sig av för gott. Jag försökte även avhjälpa även ett annat kajproblem idag. Det har suttit kajor uppe vid skorstenen på hustaket så jag misstänkte att de höll på att boa där. Jag klättrade därför upp på taket för att rensa undan bygget men där vara bar ett par pinnar nedanför skorstenen, under kupan så var det helt pinnfritt. När jag ändå tagit mig upp så tog jag några bilder på den fantastiska utsikten. Fast det otäckt brant när man ska klättra ner.
En halvtimme efter att jag varit uppe på taket så hade molnen rullat in över Bårarpsbergen och utsikten åt det hållet var helt annorlunda. 
Jag har börjat lyssna på Leif GW Perssons ”Bombmakaren och hans kvinna” och den verkar kunna 
vara bra, om och det är ett stort om, jag kan komma över hans sätt att använda ordet ”engelsk” i betydelsen ”brittisk”. Jag vet inte vad som är värst, att han och förlaget inte uppmärksammat språkfelet eller att han medvetet skrivit fel för att han tycker ”engelsk” låter bättre än ”brittisk”. Eftersom jag, precis som GW, ibland är lite av en besserwisser funderar jag på att mejla honom och påtala felet. Det hade varit intressant att se om han svarade. Jag misstänker att han inte skulle medge nåt fel utan försöka slingra sig.
Jag vet att ”Bombmakaren och hans kvinna” är en roman och inte en faktabok men jag tycker ändå 
att man kan ställa vissa grundläggande krav på författare och förlag när det gäller ordförståelse. Att tala om Englands utrikesdepartement när man menar Storbritanniens uppfyller inte de kraven i min värld.
Till sist en bild på grannens pälsboll till katt sittandes på hustruns bil.
