Mellow Virginia

av johan · oktober 14, 2016

I gårkväll var jag mör, praktik och terapi samma dag sätter sina spår. Jag var väldigt nöjd med gårdagens utstyrsel (byxor i samma hundtandsmönster) och vill gärna visa upp den, jag har haft den tidigare och förmodligen visat den då med men den tål att ses flera gånger. Dagens utstyrsel var inte heller dum så jag visar den också.

I går var det på dagen 35 år sen så flyttade jag till Irak tillsammans med min pappa. Han skulle jobba åt Scania där i två år och jag fick följa med. Det var ett stort äventyr som har präglat mig som person. Även om tiden i Irak ibland var jobbigt så var den samtidigt fantastisk och det var väldigt nyttigt att som elvaåring (snart tolv) få komma ut i världen och se annat än tillvaron i Vagnhärad. När vi kom till Irak så var det ett land som styrdes av Saddam Hussein, det var ett land i krig, de slogs med Iran och i juni 1981 så hade dessutom det israeliska flygvapnet bombat den kärnreaktor Irak var på väg att bygga.

Fast ska jag vara ärlig så tyckte jag nog att det mest var spännande med all militarisering jag såg i Irak, det var mycket soldater och spärrballonger över Bagdad. Efter ett par veckor så fick pappa och jag dessutom uppleva skarp eldgivning när luftvärnet besköt ett par jaktplan som flög över Bagdad. Jag tyckte bara det var häftigt men jag misstänker att pappa funderade över vart han flyttat med en elvaåring. Under min resterande tid i Irak så hörde jag bara vid två tillfällen till eldgivning eller explosioner som inte var del av ett firande. Efter vunna slag så firade irakierna nämligen genom att beskjuta himlen hejvilt med automatvapen och luftvärnskanoner. Jag kommer förmodligen aldrig att få uppleva mer imponerande ”fyrverkerier” än spårljusen jag såg över Bagdad.

De starkaste minnena från Irak är dock kopplade till min skolgång, till BIS (Baghdad International School, numera en krigshärjad ruin), där jag lärde mig engelska och fick kompisar från väldigt många olika länder. Med hjälp av nätet så har jag ju också lyckats återknyta kontakten med några av mina klasskamrater från Irak. Även om skolan var nåt positivt så var jag inte så kaxig när jag klev in där första gången och plötsligt skulle klara mig på den skolengelska jag hade med mig. Jag hade ju bara läst engelska några år och trots att jag fick privatundervisning inför resan så var min engelska ganska dålig. Skolan skiljde sig dessutom mycket från en svensk skola, sämre standard, hårdare disciplin, mer läxor, betyg flera gånger varje termin. Jag kämpade med engelskan det första halvåret men sen så började den att lossna. Nästa gång jag fick språkproblem i Irak var när jag i sjuan började läsa franska. Att lära sig ett tredje språk genom ett språk man inte behärskar fullt ut var ingen höjdare och jag skyller min dåliga franska på tiden i Irak (även om jag läste det både på högstadiet och gymnasiet i Sverige).

Tiden i Irak gav också upphov till en del anekdoter som jag kan imponera på mina barn med. Den jag tror de tycker är häftigast är att jag vid ett tillfälle smugglade in dollar genom att gömma de i kalsongerna när jag gick genom tullen, en annan är berättelsen om när jag fångade skorpioner i öknen. När jag väl lyckades få tag på en så lät pappa mig inte få sprit att konservera den i, fortfarande besviken….

Jag har säkert berättat allt ovan flera gånger i bloggen tidigare men jag börjar närma mig tusen inlägg nu så jag tycker att jag får lov att upprepa mig lite.

Jag håller på att bli knäpp på fåren! Vi har hållit dem instängda sen rymningarna i tisdags men i morse så släppte jag ut dem igen. Det gick en timme så var de på rymmen igen, dock från en annan hage. Jag har gjort en karta över gården (klicka på den så blir den större) för att kunna beskriva vad som skedde. Jag släppte ut fåren i ”Skålgropshagen” och de gick där för att sen gå vidare till ”Riddarlyckan” (det är öppet mellan de två hagarna). När de kommit så långt så började jag slappna av och slutade bevaka dem och gick och fixade med lite annat. En stund senare så gick jag till ner mot fårhuset för att skyffla ihop alla äpplen som ligger under äppelträden. Då stod fåren i ”Fårhushagen”, d.v.s. hagen där hästarna gick – där skulle de inte vara. Innan jag hann göra nåt åt det så såg jag hur det första fåret duckade och gick under den nedre grindtråden. Plötsligt så hade vi trädgården full med får!Jag lyckades locka in dem i fårhuset med hjälp av lite pellets, så nu är de instängda igen. Jag har satt en extra tråd i grinden och i staketet närmast grinden men frågan är om det kommer räcka. Det verkar ju som att fåren tappat respekten för elstängslet och då kommer de att fortsätta att gå igenom när de känner för det. Jag känner en stor uppgivenhet kring fåren just nu. Jag orkar inte sätta fårnät runt hagarna och vi kan ju inte hålla fåren instängda hela tiden. Det vore trist att behöva avliva dem bara för att en älg lärt dem att de kan gå igenom staketet.

Nog om fåren. När jag gick från praktiken till terapin i går så mötte jag mig själv om 20 år. Vid Gunillaparken så kom det en välklädd äldre man med hatt puffandes på en pipa. Likt mig så hade han taskig hållning, hans var värre än min men jag kan tänka mig att jag går som han om 20 år om jag inte lyckas räta mer på ryggen. Jag hade god lust att stanna honom och berömma hans klädsel och fråga vad han rökte och vad han rökte det i för pipa men jag vågade inte.

I gårkväll så provade jag en ny tobak. En av hustruns kollegor var i England och jag hade bett henne gå in i en kiosk och köpa en påse piptobak, vilken sort spelade ingen roll det fick bli en överraskning för mig. I går fick jag därför ett paket Mellow Virginia, som namnet till trots innehåller mer än bara Virginiatobak. I blandningen så finns t.ex. en del burley, som är en tobakssort med en kraftig smak som påminner lite om en riktigt mörk chokladkaka eller kanske stout eller porter. Jag har i varje fall upptäckt att jag föredrar tobak som innehåller burley, det är spännande att lära sig vad jag tycker om och varför. Jag har en väldigt brant inlärningskurva när det gäller tobak just nu.