Meningen med livet?
Gårdagen bjöd på både solsken och hällregn, både bildligt och bokstavligt.
Kan meningen med livet vara att gå på en grusväg hållandes en femåring i handen? I går förmiddag gick jag med barnen och tittade på några av hästarna som går på bete här. På vägen tillbaka ville minsta pojken hålla mig i handen. Det kändes fantastiskt bra att gå där och ha honom hoppandes och studsandes vid min sida, samtidigt som hans lilla hand höll hårt i min. Det fanns ingen där som kunde föreviga ögonblicket så jag låter en bild på honom en timme senare representera vårt ögonblick tillsammans.
Efter lunch var magin borta, jag var förtvivlad och grät medan jag pratade med min fru om känslan av att det inte finns nån framtid. Allt känns hopplöst. Mina sista 550 sjukskrivningsdagar tickar ner och sen blir det förtidspension och allt vad det innebär för självkänslan, ekonomin och…tillvaron. Jag kan se och känna att det finns bra stunder (dagar, ibland några veckor) men den här skiten kommer alltid tillbaka. Ljuset i tunneln är alltid ett mötande tåg.
På kvällen var jag ute och åt tillsammans med den enhet på Socialförvaltningen där jag gör praktik. En i personalen har fyllt 60 och jag fick vara med när det firades. De är så in i helvete snälla med mig! Det känns dessutom inte konstlat ett krystat på minsta sätt. Middagen var jättetrevligt. Vi var på M/S Sunshine och åt (den nya resturangbåten som ligger vid Tullkammarkajen).
Jag kände att jag var nöjd med firandet strax efter att vi ätit huvudrätten och avvek då. Det kändes inte obekvämt att gå och lämna de andra stojandes och glammandes. Jag hade haft en trevlig kväll och jag visste dessutom att jag kunde avsluta den hemma tillsammans med min fru, jordgubbar, stracciatellaglass och ”Drömmarnas fält”.
Filmen var bra, kanske inte helt fantastisk men ändå glad, varm och tänkvärd.
Tyvärr avslutades kvällen med oro och illamående. Den här gången märkte jag dock vad det var som utlöste det hela. Hjärtat började rusa och studsa i bröstet på mig och jag blev väldigt orolig av det. Strax efteråt kom illamåendet. Jag kom i säng och kunde hålla det under kontroll tills jag somnade (Zolpidem är läskigt effektivt).
Hoppas du mår bättre nu, Johan. Kram
Idag har varit ok men jag kan ju inte riktigt säga att jag ser på framtiden med tillförsikt.
/Johan