Mental kollaps över lite färg och ett par skor
I går eftermiddag åkte hustrun och jag in till Halmstad för att handla lite. Vi behövde rullgardiner till våra nya sovrumsfönster och hustrun ville också titta på nya träningsskor. Rullgardinerna var snabbt avklarade och sen spontanhandlade vi färg till den nya magasinsporten innan vi begav oss till en sportaffär för att titta på löp-/träningsskor. Jag följer inte 
utvecklingen av skor på samma sätt som jag gjorde när jag sprang på riktigt men grundprinciperna är desamma vad det gäller supinerande, pronerande eller neutrala fotisättningar/löpsteg och därtill hörande skor. När jag tittat på hustruns gamla skor så ser det ut som att hon varken pronerar eller supinerar, hon verkar ha ett väldigt neutalt steg så jag har tänkt att hon skulle ha en neutral sko. I butiken hittade vi snabbt två par skor från New Balance på rea och eftersom det är ett kvalitetsmärke så tänkte vi att nån av dem skulle bli bra. Vi frågade en säljare om skorna och den ena var en pronationssko och den andra en neutral sko så hustrun provade den neutrala. Den satt bra och när hon nästan var klar så nämnde hon namnet på sin tidigare sko i en bisats och säljaren sa att det är en pronationssko och började prata om olika typer av 
pronationsskydd. Det slutade ändå med att hustrun köpte de neutrala skorna från New Balance men när vi gick ut ur butiken fick jag en obehagskänsla i magen, hade jag rekommenderat fel sorts sko till hustrun? Borde hon köpt ett par pronationsskor trots allt? Utifrån hur hon slitit på de gamla skorna och hur hon tänker använda de nya så var jag egentligen övertygad om att skorna vi köpt var rätt för henne men ett starkt obehag började ändå sprida sig kroppen.
På väg hem så blommade obehaget ut i en ångestattack när vi insåg att vi kanske köpt fel sorts färg 
till porten. Eftersom färgen är bruten så kan vi inte lämna tillbaka den. I butiken så hade jag funderat på om det verkligen var rätt färg men inte sagt nåt. Det rör sig inte massvis med pengar och under färden hem kom vi fram till att vi förmodligen kan använda färgen på andra ställen här hemma men det bröt inte min ångest. Känslan av att jag ”misslyckats” två gånger var jättestark och jag mådde inte alls bra. Väl hemma så tittade vi på porten och landade i att vi trots allt kunde använda färgen men det hjälpte mig inte i mitt mående, jag var fortfarande helt sänkt. Jag skulle ha hjälpt hustrun att laga mat men orkade inte så hon fick fixa nåt på egen hand. Efter maten satte jag mig pipan och hoppades att det skulle få mig att må bättre men jag orkade inte röka utan gav upp efter en stund och gick och la mig istället. Jag tycker det är oerhört jobbigt när småsaker som det här fullständigt slår undan benen på mig. Det blir så brutalt tydligt att jag inte fungerar som jag ska.
I dag var hustrun iväg och hämtade vår nya ytterdörr. Snickeriet hade meddelat att den kunde 
hämtas mellan 12 och 13 men när hon dök upp där strax innan 13 så var dörren inte riktigt klar – fönstret var inte färdigkittat. De fixade det medan hon väntade och nu är dörren äntligen hemma. Den är dock inte på plats för vår snickare har semester men när han börjar jobba igen om ett par veckor så ska den monteras.
