Min kompis Betty
Igår var jag till veterinären med både Betty och Stout. Bilresan till och från besöket var en högljudd 
affär där katten talade om att han inte trivdes i sin bur och med en Betty som satt i skuffen och regerade på varje ljud Stout gav ifrån sig med ett mellanting mellan ett skall 
och ett gnyende. Att katten behövde veterinären beror på att han är halt på ena frambenet – förmodligen resultatet av en våldsam landning efter ett hopp och Betty vaccinerades och fick en allmän genomgång. När veterinären klämde igenom henne så upptäckte hon knutor i Bettys juver. Knutorna kan vara ett hormonellt resultat av Bettys senaste löp men de kan också vara tumörer (godartade eller elakartade) så vi ska hålla lite koll på dem. Utöver knutorna så var hon i bra form men veterinären sa att Betty är gammal (tio år) för att vara så pass stor hund (34-35 kilo) och att ålderskrämpor kan slå till när som helt och att hon statistiskt bara har ett till två år kvar Jag vet att Betty är gammal men det känns ändå lite konstigt att tänka på henne som ålderssvag eftersom hon fortfarande är pigg och glad. Hon vill visserligen ha kortare promenader nu än för nåt år sen men hon busar ändå runt väldigt 
mycket och far som ett streck genom trädgården när hon får syn på hästarna i hagen. Jag vågar inte riktigt tänka på hur stort tomrummet kommer bli när Betty är borta, hon är verkligen min kompis.
Ett annat tomrum kommer uppstå på söndag för då ska hästarna iväg. Hingstägarna från Gränna 
kommer för att hämta Tora och när det är gjort ska hustrun och jag köra upp Hia till gården utanför Varberg där han ska bo och ”jobba” (d.v.s. bli ompysslad) medan Tora är borta. Det ska bli lite skönt att slippa mocka efter hästarna men mest kommer det bli tomt att inte ha dem här. Jag kommer också sakna de rutiner och den struktur de gett mina dagar.
Under morgonens promenad så såg Betty och jag en del vårblommor och fasantuppar – båda sorterna var färgstarka!
Till sist några härliga bilder när Betty släpper loss i en våldsam rullning – det är koncentrerad livsglädje även om hon ibland ser ut att vara skogstokig!
