För några veckor sen var jag och barnen på biblioteket och lånade böcker som jag skulle läsa för dem vid läggdags. Vi
lånade flera berättelser av Roald Dahl och så lånade jag, på eget initiativ, ”Det susar i säven”. Ingen av pojkarna har visat nåt intresse för den på kvällarna utan det har varit Roald Dahl för hela slanten.
I går kväll läste jag ut den sista Roald Dahlboken som vi lånat. När jag läst färdigt och sa att vi var tvungna att gå till bibblan på måndag och låna mer kvällslektyr så sa båda två ”men vi har ju inte läst ”Det susar i säven”!” Jag blev glatt överraskad, tidigare under kvällen hade jag hämtat boken från pojkarnas rum och lagt den på mitt nattduksbord eftersom jag ville läsa den även om barnen inte ville.
Jag brukar inte racka ner på kläder jag ser på nätet och jag försöker att inte döma ut 
andras klädsmak. Jag inser att det oftast är min smak som är avvikande. Jag kan dock inte låta bli att visa upp en väldigt ful skjorta jag hittade på Manolo.se. Varje fredag visar Manolo upp en hel utstyrsel i det de kallar ”Fredagsinspiration”. Skjortan de ville inspirera med i fredags tycker jag är riktigt gräslig.
Jag har underställströjor som är mindre tajta.
Nu är det ju ingen som tvingar på mig skjortan, eller ens att läsa Manolo.se, och de som kommenterat fredagsinspirationen verkar ju vara positiva. Så i en anda av ”lev och låt leva” så förtränger jag Etons styggelse till skjorta och fortsätter med min ”löst och ledigt”-look medan modemaffian kan fortsätta att köra med tajta och för små kläder.
Frågan jag borde ställa mig är kanske inte ”Hur kan nån ha på sig en sån där skjorta?” utan ”Varför fortsätter jag att läsa Manolo.se?”. Svaret på den senare frågan är nog den bruna kavajen på bilden. Den tycker jag är riktigt snygg. Klockan är också fin men jag har som princip att aldrig sukta efter en klocka som kostar mer än 100 000 kronor. Att dregla över en kavaj för 12 500 kronor är däremot helt ok. Det är drömmen om att hitta en sån kavaj för 125 kronor på Myrorna som driver mig att besöka second-handbutikerna i Halmstad så frenetiskt som jag gör.
Jag kanske inte skulle ha grävt ner minken i fredags utan lagt den i frysen. I morse så satt det en mink till i fällan.
Finns det ett helt gäng minkar med smak för våra höns så kanske jag skulle kunna få ihop en minkpäls åt hustrun till jul.
Om jag ska vara allvarlig så är det lite oroande att det gick en mink till i fällan så snabbt. Det ska ju vara ett ensamlevande djur men om jag kan fånga två stycken med bara några dagars mellanrum så kan det ju mycket väl finnas ännu fler på våra marker. Planen var att lämna tillbaka fällan idag men morgonens fångst förändrar saker och ting. Nu får den stå kvar ett tag till, betad med en mus som vi tog i fällan under diskbänken i morse.
När jag vittjade minkfällan så såg jag en igelkott. Det såg ut att vara en fullvuxen ”kotte”.
Den varma hösten har väl gjort att den inte boat in sig för vintern ännu. Kanske en förälder till de unga igelkottar som hållit till runt bostadshuset?
Efter inläggets publicering har jag förstått att den här minken var en mård. Jag lär mig saker hela tiden! 🙂
