Motorväg till EU

Igår kväll så såg jag Morgan Johanssons uttalande om en ”motorväg av människor till EU” och jag blev beklämd över hur lågt regeringen sjunkit. Motorväg för människor in i EU, nu får de väl ändå ge sig! Oerhört många trafikdödade på den motorvägen i såna fall, ingen nolltolerans i trafiken där inte.

Nåt som också gör mig arg är att det är EU som tvingar desperata människor på flykt att försöka korsa Medelhavet i knappt sjövärdiga båtar för att komma hit. Vi har ju stängt de ordinarie vägarna så flyktingsmugglare är det enda alternativet.

För inte allt för länge sen så gjorde Hans Rosling ett bejublat framträdande på Globen där han på ett pedagogiskt sätt satte flyktingströmmen till Sverige i ett globalt perspektiv.

Jag minns att han sa att ”Libanon är fullt, Sverige är det inte!” och publiken jublade. En väldigt stor del av befolkningen, och alla riksdagspartier utom SD, verkade hålla med honom i hans analys.

Sen hände nåt och över en natt så svängde opinionen och med den merparten av de politiska partierna. Nu ska Morgan Johansson stoppa ”motorvägen av människor in i EU”, inte genom att förebygga konflikter och allmänt elände i världen utan genom att bygga högre murar på Fästning Europa.

S, MP och de andra etablerade partierna har alla hoppat på ”SD-tåget” för att hindra väljarflykten. Problemet är bara det att när det gäller att begränsa flyktingmottagandet så finns det inget annat parti som har mer trovärdighet än SD. Är en hård flyktingpolitik den dominerande politiska frågan så kommer folk att välja Sverigedemokraterna i allt större utsträckning. Genom att debattera för en generös flyktingpolitik och för offensiva åtgärder på plats i konfliktområden så kan vi begränsa SD:s roll i svensk politik. Än viktigare är att det är bara generositet och förebyggande åtgärder som kan hindra större och svårare problem längre fram. Vi kan aldrig bygga så höga murar att problemen i omvärlden inte når oss.

Nog med megafoner och plakatviftande.

Sexåringen och jag åt lunch inne i Halmstad idag. Det blev en asiatisk buffé men inte på ”Lotus” där vi brukar äta utan i stället på ”Peking”. Deras mat smakar också bra och det är betydligt mindre folk där. Efter lunchen så var sonen med mig på praktiken innan hans mor tog hand om honom när jag hade terapi.

Eftersom det var terapi idag så hade jag kostym. Jag anpassade valet av kostym till väderleken och tog min allra varmaste kostym, en grå sak i ”worsted” ull. Jag vet inte vad den typen av ylletyg heter på svenska, tråden man väver det med kallas i varje fall för kamgarn. Kostymen är en av mina favoriter, jag känner mig väldigt ”brittisk” i den och i min värld är det något mycket positivt (trots mitt engagemang för ett fritt Irland). På huvudet hade jag min hatt från Lock & co. Den satt som en smäck!

Strax innan vi skulle bege oss till Halmstad så noterade jag att ett gäng småfåglar visade min bil ett stort intresse. De hoppade kring framdäcket och pickande även på det, några fåglar försvann även in under bilen. Jag vet inte om det var saltde var ute efter, frön kan det ju knappast ha varit.

Efter terapin så åkte jag först till Kupan och sen till Hööks. På Kupan så blev det ännu en kavaj för tio kronor. Jag kan inte låta bli, den här är murrig i ett blåbruntlila rutmönster. Kanske inte så modern men väldigt mycket Johan. Nu måste jag bara bestämma vilken kavaj som ska ut för att göra plats åt den här. Jag har två kandidater men jag måste fundera lite innan jag bestämmer mig. På Hööks blev det två par Argylemönstrade knästrumpor. Tyvärr hade de inga gröna.

 

 

 

 

 

I dag så såg jag på SVT:s Hallandsnyheter att det öppnat en secondhandbutik i Halmstad där man kunde lämna in sina grejer till försäljning på kommission. Döm om min förvåning när jag upptäckte att butiken låg granne med Hööks. Givetvis var jag tvungen att gå in och titta. Jag tycker tanken är jättebra men butiken var en opersonlig lagerlokal med rader av hyllor där grejorna låg eller hängde. Köplusten väcktes inte precis när man kom innanför dörrarna, det var tyvärr betydligt mer ”IKEA-känsla” än ”Fynd-känsla” där. Man måste kanske köra det storskaligt och ha en väldig spridning på grejorna för att få lönsamhet i det. För min del så funkar mindre, personligare, butiker nog bättre. Men jag är kanske inte så typisk för Halmstadbon i gemen.