När hjältar faller

Det blev ingen Öppen retur för mig den här gången. En tvist om hur man ska tolka Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL) ledde till att jag vände i dörren på avdelning 19. Jag tänker inte gå in på några detaljer men min motvilja mot hyckleri och min tjurskallighet var två bidragande orsaker till att det gick som det gick. Händelsen har resulterat i en anmälan till Patientnämnden och om jag får det ”God dag Yxskaft”-svar jag räknar med från sjukhuset så blir det en anmälan till Inspektionen för Vård- och Omsorg också. Det är möjligt att jag inte får igenom min tolkning av HSL men jag tänker inte ge mig utan strid. 🙂

Nu försöker jag hitta lugnet som jag sökte på avdelning 19 här hemma istället. Det går väl sådär men jag anstränger mig verkligen för att undvika alla ”måsten” och ”borden”, jag kanske rent av sätter mig och tittar på Ernst en kväll bara för att komma i stämning.

I fredags så var det dags för rotfyllning av min värkande kindtand. För min del så präglades rotfyllningen inledningsvis av en massa skuldkänslor. Orsaken till skuldkänslorna var att bedövningen inte ville ta och det fick mig att känna mig som en dålig patient, gnällig och kinkig. Helkorkat men jag tror att det är fler än jag som upplevt samma känslor i den situationen. Ingreppet avslutades i förtid eftersom den gummiduk de spänner upp i munnen på en (för att minska risken för att bakterier från munhålan kommer in i den öppnade tanden) sprack. Tandläkaren märkte det inte direkt, det gjorde däremot jag eftersom den desinfektionsvätska han använde sig av rann ner i munnen och halsen på mig. Jävlar vad det sved! Jag trodde att det var nåt som hörde till rotfyllningen så jag hostade men teg och led. Efter en stund så upptäckte dock tandläkaren sprickan i duken och då avbröt han direkt. Jag ska dit på tisdag igen och göra klart resten.

Förutom att vara obehaglig så har rotfyllningen dessutom kraftigt försämrat mina mat- och pipupplevelser. Efter att jag fick desinfektionsvätskan i munnen så känns det som att jag har en oljig, illasmakande hinna i hela munnen. Det gör att allt jag äter, eller röker, tappar i smak, allt får nån slags fadd smak. Trots fredagens obehag så ser jag fram emot tisdagens session – jag har haft tandvärk i tre veckor nu och förhoppningsvis så försvinner den när tandläkaren tar bort de sista nervbitarna i min högra kindtand.

Käbblet med psykiatrin och rotfyllningen tog på krafterna så i fredags så la jag mig vid 18.30 och sov till 8.30. Jag vet inte om jag någonsin sovit 14 timmar i sträck tidigare?

Natten till idag gick en av mina boxningshjältar, Bernard Hopkins, sin sista boxningsmatch (påstår han i varje fall). En bra sak med det är att han inte ska boxas mer och en dålig är att han avslutade sin fantastiska karriär genom att bli knockad och slagen genom repen.

Den här sista matchen var så onödig, han behövde inte pengarna och han hade redan visat att han kunde motstå tidens tand bättre än de flesta genom att tillhöra världseliten som 50-åring. Nu kommer alla bara minnas honom som boxaren som blev knockad genom repen i sin sista match. Det är bara att konstatera att boxare är dumma i huvudet, Hopkinsscenariot, eller värre, har utspelat sig med så oerhört många boxare att det rimligtvis inte kan finnas nån annan förklaring.

Ett väldigt aktuellt bevis på den slutsatsen är den brittiske idioten, förlåt boxaren, Nick Blackwell. I mars i år förlorade han en match mot Chris Eubank Jr när matchläkaren bröt tillställningen p.g.a. att svullnaden kring Blackwells vänstra öga hindrade honom från att se ordentligt. Bara minuter efter att matchen brutits så kollapsade Blackwell och fördes till sjukhus där det konstaterades att han drabbats av en hjärnblödning. Läkarna behövde inte operera honom men han hölls nedsövd en vecka. Det inträffade ledde till att Nick Blackwell förlorade sin boxningslicens men det hindrade dock inte honom från att i november gå in i ringen och sparra några ronder. Det resulterade i en ny hjärnblödning och den här gången blev man tvungen att operera honom. Sicket pucko! Och då menar jag inte bara Blackwell utan också den idiot som ställde upp och sparra mot honom. Den killen borde åtalas för mordförsök.

Bara för tydlighetens skull – trots att min karriär bara omfattade amatörboxning och var synnerligen kort så räknar jag mig ändå som boxare. På gott och på ont.

Följ och gilla: