Omoget

En av de försvunna filmerna är återfunnen, den var utlånad (tillsammans med flera andra filmer som jag inte hade koll på). ”Frihetens pris” är fortfarande försvunnen så jag har beställt den från Amazon.co.uk. Den kostar bara 48 kr (inkl. frakt), det betalar jag gärna även om den ursprungliga filmen skulle dyka upp. Jag får väl ha nån tävling här där en av filmerna får vara pris. Från och med nu lånas inga filmer med anknytning till Irland ut.

Jag insåg idag att jag är väldigt omogen. 7-åringen fick ett dataspel när han fyllde år. Han har haft lite svårt att klara det men jag har spelat det och tyckt att det varit kul. Nu har han lärt sig spelet och kommit igång rejält. Idag kom han längre på en bana än vad jag gjort. Jag berömde honom men var sen tvungen att sätta mig och spela tills jag kom ännu längre på samma bana. Hur moget är det att behöva hävda sig mot en 7-åring rörande ett dataspel? Det är inte första gången jag uppvisar den här typen av beteende. Efter att jag och min fru träffats och blivit tillsammans så upptäckte jag att hon skrivit bättre på högskoleprovet än vad jag gjort. Hela 0,1 poäng bättre. Min reaktion blev att skriva om provet. Jag lyckades bättra mitt resultat med 0,2 poäng så att mitt resultat blev lite bättre än hennes. Hade jag inte lyckats förbättra mig misstänker jag att jag gjort provet en gång till.

För 20 år sen när jag skrev om högskoleprovet, var den 30:e november en väldigt laddad dag. Åtminstone i Stockholmsområdet där jag bodde då. Skinnskallar och andra nationalister skulle lägga ner en krans vid Karl XII:s staty i Kungsträdgården och vänsteraktivister (bl.a. såna som jag) skulle ha motdemonstrationer. Ett år blev det riktigt ”skarpt läge” när polisen hittade en bomb i en papperskorg i Kungsträdgården. De tömde torget på folk, bl.a. med hjälp av beriden polis. Jag minns fortfarande hur ilskna vi blev på polisen när de bildade kedja och drev oss bakåt, bort från Kungsträdgården. Vi visste inget om nån bomb, plötsligt skulle polisen bara ha bort oss. Bifogar en förstasida från SD-kuriren 1994, där de kommenterar demonstrationerna den 30:e november. Det här var innan vårt senaste riksdagsparti infört sin s.k. ”nolltolerans” – jag kan riktigt höra stöveltrampet i bakgrunden.

Följ och gilla: