Ost till jag skämdes
Igår och idag har jag gått med en klump av oro i magen men för ovanlighetens skull är jag tämligen 
säker på vad det beror på. I går eftermiddag så överskred jag min tobaksbudget för i år genom att beställa ännu en omgång tobak. Det improviserade inköpet har sin bakgrund i en pipstund häromkvällen när jag hade en av mina favoriter i pipan, MacBarens Acadian perique. Tobaken smakade fantastiskt och jag insåg att den vill jag ha väl representerad i min tobakskällare. Tobaksbudgeten slog dock i taket när jag handlade i augusti så egentligen skulle jag satt upp Acadian perique på inköpslistan för nästa år. Problemet är bara att 
tobaken inte tillverkas längre och när jag kollade runt så verkade den börja ta slut i butikerna. Jag grubblade lite över om jag skulle spräcka budgeten och köpa mer eller avvakta till efter årsskiftet och landade i att jag inte skulle få ro om jag väntade. Då skulle bara fundera på tillgången nästa år varje gång jag tog ett stopp Acadian. Jag har dock inte fått ro efter mitt inköp heller eftersom jag fått skuldkänslor för att jag inte höll mig till budgeten. Nånstans tycker jag väl egentligen att jag ska rätta magen efter matsäcken och det har inte hjälpt att jag sänkt budgeten för nästa år med motsvarande belopp som kompensation.
Mitt otyglade inköp av tobak har ett namn i pipkretsar, TAD – tobacco acquisition disorder och det tycks vara en tämligen vanligt åkomma bland piprökare. Tillståndet finns även i form av PAD – pipe acquisition disorder men eftersom jag gör mina egna pipor så har jag inget problem med det.
Jag bunkrade även upp med annat igår, ost. Jag har ju ofta skrivit om min stora konsumtion av glass 
men jag är tämligen hård på ost också så jag brukar passa på att köpa mycket när jag hittar det på extrapris. Den här veckan säljer de Arlas Familjefavoriter för 50 kronor kilot på Konsum i Getinge så jag åkte ner och köpte sex kilo. Det ska förhoppningsvis räcka till nästa gång de rear den. Jag stod och velade om jag skulle köpa lite mer men kom fram till att min skämsgräns låg på sex kilo.
Även när det gällde osten så fanns där en oro att den skulle ta slut. Konsums erbjudande gäller 
visserligen veckan ut men de tar ju bara hem en given mängd ost och när den är slut så är den slut. Min benägenhet att oroa mig sjukligt mycket för småsaker (där har vi ännu en akronym – GAD, generalized anxiety disorder) slog till när det gällde osten och jag blev rädd att hyllorna skulle gapa tomma när jag passerade Konsum nästa gång. Jag hade inte ork att utmana min oro utan körde ner till byn enkom för att handla ost. Jag plockade dock på mig lite mjölk och grönsaker också för att inte komma till kassan med enbart sex kilo ost.
