Par i humlor
Innan förra helgens resa till Uppsala 
så peppade jag mig själv för att försöka klara den stress jag visste skulle komma. Jag gruvade mig för den osäkerhet och det sociala interagerande som helgen skulle innebära. Nåt som jag också var lite osäker på var hur mycket pikar jag skulle få för min piprökning. Jag hade förväntat mig en del ifrågasättande och åsikter om att det var onödigt att börja använda tobak nu, när jag aldrig gjort det tidigare. Till min stora förvåning så var det ingen som ens nämnde orden pipa eller rökning! Jag tolkar det som att antingen tycker folk att det är så urbota korkat att börja med piprökning när man nästan är 50 eller så har de förstått att för mig är de 
psykologiska vinsterna mycket större än de fysiska riskerna just nu.
När jag i går kväll gick och tittade till fåren så invigde jag min böjda Petersonpipa. Den smakade gott att röka och låg bra i handen även om den är i minsta laget. Det är svårt att få en klar uppfattning om pipornas storlek och volym utifrån bilder på Ebay. Tobaks- och rökmässigt är små pipor egentligen att föredra eftersom det egentligen är pysslet kring piprökningen jag vill åt, inte att få i mig en massa nikotin men storleken påverkar hur det känns att hålla pipan i handen. En orsak till att jag är så förtjust i min ”bulldog”
är att den är lagom stor, massiv och funkar jättebra som ett stressägg. Den böjda pipan är lite för liten för att vara ett riktigt bra stressägg.
Jag hann inte röka färdigt pipan under promenaden i går så jag sparade den tills idag på morgonen. Då satt jag på byggnadsställningen, rökte och njöt av utsikten och stillheten.
När jag var borta hos fåren i går så försökte jag också se om jag kunde hitta några orkidéer, det brukar finnas i den hagen. Jag hittade inga som jag säkert visste var en orkidée men jag fotade en som jag var
lite osäker på. När jag visade bilden för hustrun så skrattade hon till och berättade att det var brunört, en väldigt vanlig blomma, vissa kallar den nog till och med för ett ogräs. Jag skyller min okunskap på att brunörten i hagen var betydligt större än trädgårdsvarianten och att det var länge sen jag läste botanik (men redan då hade jag svårt med namn på växter). En växt som jag dock känner igen är kaprifol, den här fotade jag på vägen hem från hagen.
Under förmiddagen så var det som om en stor våt filt av ångest blev lagd över mig. Efter det så har det mesta idag känts tungt och nästan förlamande. Jag tror att ångesten kommer sig av att jag såg en dag fylld av måsten framför mig – måste måla huset, måste klippa gräset, måste kolla en halt tacka, måste träna, måste motionera Pirana, måste grilla, hela dagen bestod av måsten och spontanitet och glädje lös helt med sin frånvaro.
Jag har kämpat på trots ångesten. Jag kämpade nog lite för mycket när jag motionerade Pirana för 
mitt i en av våra intervaller så högg det till i baksidan av låret på mig. Pirana var väldigt pigg när vi sprang idag och jag borde nog inte försökt hålla hennes tempo. Jag tror att det jag kände var en liten muskelbristning men eftersom jag avbröt löpningen direkt och har kylt låret så hoppas jag att det inte blir en långvarig skada. Det var verkligen trist att det skulle hugga till i låret, planen var att löpningens endorfiner skulle skingra de mörka tankarna. Nu fick jag istället en sak till att oroa mig för.
Innan jag sprang med Pirana så gick jag en promenad med kameran. En hund på en gård en bit bort sprang ut på vägen och skällde och
visade tänderna. Hade jag inte haft dalmatiner innan så att jag visste att vissa hundar kan ”skratta” på det sättet när de är glada så hade jag nog blivit rädd.
Vi har tittat till den halta tackan som var ett av ”måstena” ovan och vi blir tvungna att ta hem henne från betet. Hon behöver vara i en box några dagar för att vila och för att vi ska se hur hältan utvecklar sig. Blir hon inte bättre så måste vi ta ut en veterinär. Själva hemtagandet ska ske senare ikväll, planen är att vi ska köra bort till hagen med släpet och locka fram fåren med pellets för att sedan ”hugga” den halta tackan och en till (som sällskap) och köra hem dem. Jag hoppas att det går lika smidigt som det låter.
Dagens naturbilder består av humlor, bin och fjärilar, både döda och levande.
