I går kväll så upptäckte jag att min fru satt och skrattade åt det blogginlägg jag just lagt ut. Jag visste att jag inte skrivit nåt roligt så jag blev lite orolig att jag av misstag skrivit nåt konstigt. Egentligen vet jag ju att hon då hade sagt till mig och inte
suttit och skrattat åt det men ibland blir jag överdrivet ängslig kring mina texter på bloggen. Det hon roade sig med var att köra Google translate på texten, översättningen blir ju inte alltid helt korrekt då.
Tyvärr har jag en benägenhet att verkligen försöka ta ut mesta möjliga oro ur eventuella framtida problem. Under helgen har jag känt ångest inför hur jag kommer att reagera psykiskt om jag drabbas av en allvarlig fysisk sjukdom. Mina upplevelser det senaste året säger mig att jag kommer att hantera en sån situation riktigt dåligt, d.v.s. med mycket panikångest och det skrämmer mig. Det som aktualiserat frågeställningen är att jag fått en ganska stark halsbränna 
vid stress eller oro den senaste veckan. När den psykiska belastningen blir värre övergår halsbrännan i illamående och då får jag panikkänslor eftersom det känns som om jag tappar kontrollen över både mitt fysiska mående och ångesten.
Det hela är som ett självspelande piano, halsbrännan är ett resultat av oro, den genererar mer oro och sen är jag full av panikkänslor. Jag tvivlar inte på att halsbrännan och illamåendet är psykosomatiska, i går hade jag t.ex. halsbränna på morgonen men sen upphörde den när jag höll på med stängslet för att sen återkomma efter lunch, men den skrämmer ändå mig som om den vore en ”riktig” sjukdom.
Jag fortsätter att slarva bort saker, först var det kvittot på inlämnade kläder
(kom till rätta), sen mitt anteckningsblock (fortfarande försvunnet) och i går upptäckte jag att mitt körkort var borta. Jag var säker på att jag haft det i lördags då jag flyttade över alla saker från den trasiga plånboken till den nya (se lördagens inlägg). När jag gick igenom den nya plånboken så fanns det dock inget körkort där. Jag letade igenom den gamla plånboken ett antal gånger utan att hitta det. Till slut gav jag mig på att rota igenom soppåsarna i soptunnan,
jag visste nämligen att jag slängt lite papper från den gamla plånboken i soporna och befarade att körkortet hade åkt med. Tack och lov var det soptömning i torsdags så det fanns bara två påsar att leta igenom. Jag hittade papprena jag slängt men inte körkortet. Vid det laget var jag ganska uppjagad så min fru erbjöd sig att hjälpa till med letandet och efter en kort stund hade hon hittat körkortet. Fast det var faktiskt hon som förlagt det, i torsdags kopierade hon det för att banken skulle ha en kopia och sen hade körkortet blivit kvar i kopiatorn. Det innebär att jag inte uppmärksammat att det saknades när jag flyttade över bankkort m.m. från den gamla plånboken till den nya. Jag var helt säker på att jag flyttade det mellan plånböckerna i lördags. Märkligt.
I dag har jag dessutom slarvat bort ännu ett par
hörlurar till mobilen. Jag använde dem på bussen in till Halmstad men när jag skulle lyssna på vägen hem igen så var de borta. Har ingen aning om när jag lyckades förlägga dem.
Det datasystem som kommunen använder för interna beställningar av frukt, mjölk m.m. verkar vara komplicerat. Med stor regelbundenhet får den enhet på Socialförvaltningen där jag gör min praktik väldigt stora leveranser av livsmedel, som de försökt att beställa i mer modesta kvantiteter. Ibland får de mjölk som skulle räcka till en mindre lågstadieskola och i dag fick de 13 kilo päron. 
Det är många päron till en enhet på 10-12 personer. De hade visserligen beställt päron men hade inte riktigt tänkt sig en hel låda. Eftersom det här fenomenet inträffar regelbundet så misstänker jag att det är nåt i beställningssystemet som inte riktigt fungerar som det ska. Med tanke på hur många enheter det finns inom kommunen så befarar jag att det kasseras en hel del frukt, pålägg och dylikt på grund av felbeställningar.
Glömde jag säga att enheten bjöd på päron idag?
