Medan sonen spelade klarinett i går så gjorde jag några ärenden inne i Halmstad. När jag gick på stan råkade jag ut för två slumpmässiga möten som gjorde att jag log varmt inombords (kanske lite på
utsidan också). Det ena mötet inträffade på Forex när jag köpte pund åt hustrun (och lämnade tillbaka lite isländska kronor). Det slumpade sig så att jag fick samma kassörska som sålde de isländska kronorna till mig för tre veckor sedan. Hon i kassan kände faktiskt igen mig och kom ihåg vad vi pratat om sist. När jag köpte de isländska pengarna så frågade hon nämligen om jag skulle till Island på semester eller jobb
och jag svarade att det var hustrun som skulle ut och resa. När jag i går sa att jag ville köpa pund så sa hon att hon hoppades att det var jag som skulle få resa bort den här gången. Hon måste ju se rätt mycket folk så jag tycker det är imponerande att hon kom ihåg mig. Jag inbillar mig att mitt sätt att klä mig kanske gör att jag är lite lättare att lägga på minnet. Jag sticker ju ut mer än nån i jeans och luvtröja.
Det andra mötet hänger också ihop med mina kläder (tror jag). När jag var på Stadsbiblioteket och hade lånat två nummer av GQ
så mötte jag en kvinna som tittade på mig nån sekund extra (utöver det där korta ögonkastet när man råkar få ögonkontakt med nån man inte känner) innan hon log stort och väldigt vänligt. Jag tolkade inte hennes leende som att hon kände igen mig utan som att hon uppskattade min klädstil. Jag var själv ganska nöjd med kläderna i går, jag föredrar egentligen varma höstfärger (typ på bloggens 
förstasida) framför svart och grått men gårdagens utstyrsel tycker jag blev riktigt bra.
Klockorna jag skrev om i går är ju minnen från farmor och farfar. Utöver klockan så har jag ytterligare två handfasta minnen av farfar, två av hans käppar. Sen jag fick hem dem så har käpparna bara hängt på en hylla i hallen men nu har jag satt upp de på väggen i gästrummet. Jag tycker det blev ganska bra att sätta dem under mina hattar.
Apropå hattar så köpte jag en hatt på Lettlandshjälpen i går. Det är en grå ”hipsterhatt” som jag ska försöka sälja i Göteborg. 
Går inte det så får den ingå i min hattsamling (om inte nån av sönerna lägger beslag på den). Det är kul att hitta gamla hattar som är så väldigt fräscha som den här var, den kan inte ha använts mycket. Jag är lite
nyfiken på Elias Anderssons kläd- (hatt?) affär i Falkenberg. När fanns den och var låg den? Och vem var hans efterträdare?
Jag var ute och sprang i förmiddags och det var ett fantastiskt höstväder, luften var sådär klar som den bara kan vara i september. 
Löpningen var också ornitologiskt intressant eftersom jag såg både glador och tranor på nära håll. Sen jag började blogga så har jag ju fått dille på att fota hela tiden men löprundorna är fortfarande kamerafria så det blev inga fågelbilder.
Jag hade dock kameran med mig när jag mötte sexåringen och mormor på stationen i Falkenberg. Sonen är nu hemma igen efter tio dagar hos mormor och morfar. Tåget som tog honom och mormor den sista biten från Göteborg var Öresundstågens s.k. ”partytåg”, det tåg som jag tidigare försökt fota när det svischat förbi Rävinge. Nu fick jag en bra och tydlig bild.
