I går hade jag tänkt blogga detaljerat och långrandigt om hur brittiska agenter mördat försvarsadvokater på Irland. Orsaken till morden? Advokaterna hade varit för framgångsrika i sitt försvar av republikaner.
Jag hade dock terapi på förmiddagen. Den tog effektivt bort orken att blogga. Jag kände mig som en ”klubbad säl” efter terapin.
Idag har jag inte samma glöd. Jag kan dock inte släppa ämnet helt. Läs om morden på Pat Finucane och Rosemary Nelson. IRA är inte de enda terroristerna på Irland.
BBC om mordet på Pat Finucane
BBC om mordet på Rosemary Nelson
Det blev inte detaljerat, inte heller långrandigt. Möjligen ”rättshaveristiskt”.
Terapin är tuff just nu. Det är både bra och dåligt. Bra eftersom jag tror den gör nytta, vi pratar om rätt saker. Dåligt eftersom den är på gränsen till för jobbig. Terapin gör ju ingen nytta alls om jag inte orkar gå dit. Nästa tid är på torsdag och då tänkte jag i varje fall dyka upp.
Sjuåringen tappade en tand igår. Han glömde kvar tanden på Fritids och var mycket förtvivlad över att den inte skulle kunna bytas mot en tia under natten. Han glömde kvar tanden i dag också. Ikväll skrev han därför en lapp till tandfen om att tanden finns på fritids. 10 kr tack! Jag skulle vilja fota av lappen och lägga ut på bloggen. Lappen är super-gullig! Jag tror att han skulle tycka att det var pinsamt så jag låter bli. Jag måste i varje fall få nämna det.
Även om jag var avslagen igår så tog jag mig samman och gick ut och slog på säcken i tio ronder. Det är skönt både för kropp och själ. För mig innebär att slå på säcken att fokusera. Att stänga av tankarna på det som hänt under dagen. Stoppa undan de känslor jag känt. Bara fokusera på att slå på säcken. Försöka hitta samma känsla som när jag sparrade. Fokus på den som står framför mig. Se öppningar. Jabb-jabb-huvud-kropp, jabb-kropp-huvud. Kroppen bakom slagen. Ner med hakan och rör på fötterna. Trötthet och endorfiner tar hand om ”bagaget” från dagen.
