Plåster

Det blev vedkapning och klyvning idag med. Jag var fyra timmar hos grannen och hjälpte honom med hans ved. Idag löpte arbetet inte lika bra som det gjorde igår. Grannen hade besvärligare ved, krokig och vresig och dessutom strulade vedmaskinen mycket mer. Drivremmen slirade och hade sig i omgångar och till slut så brast den. Vi fick tag på en ny rem och när den väl var på plats så flöt det på bra.

Tyvärr var vi tvungna att ta en ”plåsterpaus” också. Jag lyckades klämma ena pekfingret mellan en stock och en plåtkant (det hade inget samband med att skyddsgallret över klyven var bortmonterat även i dag). När jag klämde mig så tänkte jag att ”nu blir det en blånagel”. När jag en stund senare tittade på handen så såg jag att det hade blött igenom handsken – Plåster, please! Det var inte så allvarligt även om det blödde men vis av erfarenheten av sårinfektionen i foten så ville jag tvätta av fingret och sätta på nåt så att det inte skulle komma smuts i såret.

Jag blir inte kvitt mitt illamående. Jag känner av det varje dag (till och från) men det är inte så illa att jag blir utslagen. Jag tycker inte att jag stressar eller pressar mig så mycket nu att det skulle ge såna här konsekvenser men jag mår illa, ofta. Det kommer sällan när jag gör saker t.ex. tränar eller är på praktik utan nästan bara när jag är ”sysslolös” (läser, surfar m.m.). Idag var tyvärr lite av ett undantag eftersom jag kände av det även när jag höll på med veden. Det som hjälper bäst mot illamåendet är Piggelin eller rå ingefära men de hjälper inte varje gång.

Idag övertalade sjuåringen mig att köpa nya batterier till hans brandbil. Bilen är modell större och en riktig ”helvetesmaskin”. Den går att köra och styra via ett reglage kopplat med en sladd till bilen. Problemet med brandbilen är att den har en högljudd siren som ljuder så fort bilen rör sig. Sonen har länge tjatat om att han vill köra med brandbilen och i eftermiddags orkade jag inte stå emot utan svängde förbi Konsum och köpte batterier. Jag har redan ångrat mig flera gånger.

Barnen och jag har nu läst ut det sista kapitlet i den sista boken (”Den sista striden”) i serien om Narnia. Det var vemodigt ochvi kommer att sakna Aslan, Peter, Lucy, Tumnus, Jill, Ripipip och de andra. Vi får se vad jag ska börja läsa istället. Jag föreslog Harry Potter (det är roligare att läsa sånt som jag gillar) men det förslaget fick ett ljummet mottagande.