Please, for the love of God, can I fire the next one?
Rubriken ovan är en replik i filmen ”Up in the air”.
Det är en väldigt varm, och skruvad, film om konsulter som reser runt och avskedar folk på uppdrag av företag som ska göra sig av med personal. George Clooney spelar en av konsulterna. Han tycker att han har det perfekta livet, allt ordnat precis som han vill ha det. Under filmens gång ställs hans, ganska känslokalla, karaktär inför hot om förändringar. Det blir ett avstamp i en process som gör honom till en annan människa. Jag har märkt att ”Up in the air” har en ångestdämpande effekt på mig. Jag vet inte om det är filmen som sådan eller om det är George Clooney. Jag är ju lite svag för honom. Missförstå mig rätt, jag skulle inte lämna min fru för honom. Men jag skulle nog överväga det…:-). Allvarligt talat, filmen har en varm grundton som tilltalar mig. Idag har jag verkligen behövt ”Up in the air”.
Jag började löpträna i början på hösten och har varit ganska trägen sen dess. Just nu är jag dock lite skadad, jag har ont i vänstra låret. Till skillnad från smärtan i höger knä som jag har haft ett tag vågar jag inte försöka springa ”igenom” den här smärtan utan har därför avstått från löpningen ett par dar. Istället har jag slagit på sandsäcken som hänger i fårhuset.
Jag har kört tio ronder á tre minuter. Håller jag ett högt tempo blir det både fys och konditionsträning av det. Jag har inte samma snärt i slagen sista ronden som i första men det är väl det som är meningen. Innan jag gått ut och slagit på säcken så har jag ”kommit i stämning” genom att titta boxning på Youtube. Det blir alltid att jag ser på ett hopklipp av en massa knockouter. Varför är det så fascinerande att se nån knockas? Det är ju nån som blir slagen medvetslös.
Det känns oerhört primitivt att vilja se det. Men det är väl så att boxning är en primitiv sport, det är väl en stor del av dess tjusning. Jag tycker om att se defensivt skickliga boxare, som Bernard Hopkins, det är så jag skulle vilja kunna boxas. Två boxare som ger och tar i ett högt tempo är ändå alltid mer spännande. Vill ni se den typen av boxning så kika på den bifogade länken till Arturo Gattis och ”Irish” Mickey Wards tre matcher.www.youtube.com/watch?v=9k4bjNgEOpY Fantastiskt spännande boxning att titta på. Förlorade de hjärnceller under de matcherna eller…..?
Jag har aldrig knockat nån på riktigt. Folk har gått i golvet men då har det varit av smärta inte för att de varit medvetslösa. Jag har dock blivit knockad. Jag sparrade mot en liten kille, han vägde säkert tio kilo mindre än mig. Jag hade trängt in honom i ena ringhörnan och attackerade rätt friskt. Då fick han in en kontring. Rakt på hakan. När jag fattade vad som hänt låg jag på kanvasen. Det var som om nån slagit av en strömbrytare, benen ”försvann” under mig och det blev svart en stund. Jag kom på fötter ganska snabbt och ville fortsätta sparra. Det fick jag inte.
