Så här års undrar jag ofta varför jag valt att bo i Halland. Regn och blåst, rått och jävligt (även om det blev fint idag på eftermiddagen), lite som Irland men utan pubarirlandsk_pub_a, torvbrasor och romantisk charm. Innan jag flyttade hit så hade jag inga kopplingar till länet, ingen släkt eller annat som drog. Orsaken till att jag hamnade här var slumpen, det var i Halmstad min fru och jag till slut fick jobb i samma stad. Då fick det bli Halland. Nu har vi skaffat oss anledningar att bo här. Vi har köpt en liten gård. Vi har skaffat barn. Det går visserligen att flytta med barn men Getinge är en bra plats för barn att växa upp på.

Jag har alltid betraktat mig som lite rotlös. Jag har flyttat runt en del sen jag var elva – Vagnhärad, Bagdad, Södertälje, Linköping, Uppsala, Sigtuna, Kristinehamn, Kågeröd, Jonstorp och Halmstad. När vi köpt gården började jag känna att här vill jag stanna. Så här vill jag bo. Jag vill se bokplantorna vi planterat växa och bli träd. Jobba lite i skogen på vintern. Sköta hagar och byggnader. guinness_vitsippor_aSe backarna med vitsippor på våren. Jag vill att mina barn ska få uppleva livet på landet. Årstidernas växlingar. barn_o_far_aFåren lammar på våren. Slakt på hösten. Livet på riktigt.

Sjukdomen ändrade allt (om det nu är en sjukdom, halva tiden tycker jag tyvärr att det är ett karaktärsfel). Jag har inte längre ork att göra det som en gång gav mig glädje. Vi har gjort oss av med djuren. Livsstilen känns som en belastning. Nånstans finns det dock en förhoppning om att glädjen och orken ska återvända. Det gör att jag vill bo kvar. Halland forever?

Var vänlig följ och gilla: