Fredagen var ju en klämdag så ungarna och hustrun var hemma vilket resulterade i att jag och familjen fick en långhelg tillsammans. Tyvärr kunde jag redan igår, och ännu mer så idag, konstatera att helgen blev för lång för mig. Jag var avslagen och trött i går och efter att ha sovit dåligt i natt så mådde jag riktigt dåligt i morse. Jag var trött, orolig och med en känsla av en annalkande förkylning i 
kroppen. När hustrun och ungarna åkte till jobbet och skolan och jag tagit ut hästarna så gick jag och la mig. Jag sov som en klubbad säl i tre timmar och vaknade betydligt piggare (men fortfarande med förkylningskänningar).
Som jag nämnde så var jag inte riktigt i form redan i går och det hanterade jag till stor del genom att 
göra en pipa. Det är nåt med pipmakeriet som gör att jag kan fly undan stress och oro och bara fokusera. Den allra bästa biten när jag gör en ny pipa är stadiet där grovjobbet är klart och jag bara ska slipa den slät med ett sandpapper. Det är nåt nästan meditativt med att sandpappra.
Att de här fyra dagarna blev för mycket är ju ingens fel utan beror att jag inte riktigt är i form. Även om jag mår ok så blev det strängt med våra helgaktiviteter, t.ex. körning, ungarnas lek med kompisar och besök av en kompis. Det hjälpte ju inte heller att Brynja fick fång.
Efter lunchen så invigde jag gårdagens terapi-pipa och den fungerade alldeles ypperligt. Tyvärr
förstördes min pipstund av ett telefonsamtal. Mitt i rökandet så ringde de från Patientnämnden på sjukhuset i Halmstad. De ville informera mig om de senaste turerna i det ärende mot Psykiatrin/Avdelning 19 som jag initierade i mitten på december förra året. Informationen var den att det fortfarande inte händer nåt – Psykiatrin drar på sitt svar med hänvisning till att de ska ta in underlag, sammanställa underlaget och nu skulle de visst sammanställa lite till… Jag är dock lovad ett svar inom två 
veckor men jag tror på det när jag ser det. Uppenbarligen så klev jag på en öm tå med min anmälan eftersom de dragit så på sitt svar. De ska egentligen svara inom två månader och nu har det snart gått ett halvår. Både jag och hon på patientnämnden tycker att det ska bli mycket intressant att läsa svaret när det till slut kommer. Samtalet drog dock igång känslor av irritation och ilska gentemot Avdelning 19 så min stund med pipan blev inte så bra som den kunde ha varit.
Ni känner säkert till kaffereklamen ”Plötsligt händer det!”. Idag hade jag ett sån stund – plötsligt knackade det på dörren och grannens äldsta grabb (typ 25) stod där och sa att han körde röjsåg hos föräldrarna och undrade om vi behövde röjt någonstans. Om vi behövde! Han har röjde bort en hel massa borden åt mig och det utan att dricka nåt kaffe.
Några blandade bilder till sist.
