I maj 2014 skulle jag åka och hälsa på min ena syster. Jag var väldigt nervös och orolig inför resan och
på avresedagen mådde jag riktigt dåligt med oro, ångestattacker och ett kraftigt illamående. Jag gav mig ändå iväg men kom bara till Skövde där jag avbröt resan och åkte hem igen. Det blev starten på en sommar med väldigt mycket illamående, så fort jag blev det minsta orolig så började jag må illa.
Tyvärr gjorde jag en mental Skövderesa igår igen. Mitt mående den senaste tiden har varit väldigt komplicerat, på ett plan har jag mått ganska bra men på ett annat har det funnits mycket oro och ångest. Jag har också haft återkommande känningar av illamående i samband med oron. Det som 
gjorde att jag mer eller mindre bröt ihop i går eftermiddag var att jag äntligen fick svar från Avdelning 19/Psykiatrin inom Region Halland rörande den anmälan till Patientnämnden jag gjorde i december förra året. Jag hade inte förväntat mig att Psykiatrin skulle hålla med mig men svaret var så urvattnat och nedlåtande att det gjorde att jag kände mig arg, frustrerad och maktlös. Det kändes som att de bara försöker dra ut på den här historien för att få mig att tappa orken.
Jag skrev omgående ett svar (rätt välformulerat om jag får säga det själv) och skickade det till Avdelning 19/Psykiatrin, Patientnämnden och även den politiker som är ordförande för den del av Regionen som har hand om psykiatrin. Så lång gott och väl men känslan av att blivit klappad på huvudet och att de försökt knuffa mig åt sidan som mindre vetande släppte inte och genererade snabbt en ångest helt i klass med den jag kände på väg till min syster. Ångesten följdes av ett kraftigt illamående, huvudvärk och smärtor bakom ögonen, jag var med andra ord i ganska dålig form. Nåt som var extra besvärligt igår var att jag var ensam med barnen, hustrun var på en tjänsteresa till Stockholm. Jag ringde henne och var förtvivlad och hon avbröt sin resa och tog ett kvällsflyg hem. Även om hon inte var hemma innan ungarna och jag lagt oss (vi la oss samtidigt) så var det en lättnad att veta att hon var på väg.
Jag tycker hela den här grejen med Avdelning 19 är skitjobbig men jag vill stå på mig för jag tycker att det är allvarligt att de bryter mot lagen. Samtidigt så måste jag fråga mig själv om jag verkligen orkar ta striden, den tar betydligt mer på mina krafter än på deras. Jag vill dock inte heller att de ska komma undan genom att obstruera och dra ut på saker och ting (som de gjort under våren) och på så sätt få mig att ge upp.
Vi får se vad jag bestämmer mig för att göra.
Det var trist att gårdagen blev så jobbig för den började väldigt bra. Egentligen så började det braiga faktiskt redan i tisdags kväll. Jag kan inte berätta vad det var som hände då men nåt väldigt positivt inträffade och det förstärktes i går förmiddag. Till det skall läggas att jag hade en avslappnande
rökstund innan lunch i går. Det stormade rejält här men jag öppnade porten till pannrummet och satt i lä i öppningen och rökte och tittade på när stormen ryckte och slet i buskar och träd. Både kastanjen och äppelträden på baksidan blommar för fullt och stundtals såg det ut som om det snöade av alla vita blomblad som for i vinden. Kastanjerna på gårdsplanen tappade också mycket blomblad, det såg nästan ut som en snö på marken.
Jag orkar inte skriva så mycket mer men nedan kommer ett gäng bilder från de senaste dagarna.
