Pokémon i Göteborg
Om ni undrar hur man ska få en nioårig (snart tio) kille att älska er så kan jag berätta att svaret är – ta 
med honom till Göteborg så att han kan spela Pokémon Go! Pojkarnas kusin åkte hem idag och vi följde henne till tåget i Göteborg. Efter att ha lämnat kusinen så gick sonen och jag till Ragtime för att hämta pengar och lämna in kläder. Sonen var helt ointresserad av Ragtime och kläder men han spelade frenetiskt på sin mobil medan vi gick. Ibland fick jag styra honom lite så att han inte skulle krocka med folk eller gå rakt ut i gatan.
Besöket på Ragtime 
gick sådär men ändå bättre än jag befarade. När jag i morse packade väskan med kläder som skulle med till Göteborg så upptäckte jag plötsligt att tyget var nött och att sömmen därför släppt på ett ställe. Jag tyckte jag kollade kostymen noga innan jag köpte den på Lettlandshjälpen men uppenbarligen så missade jag det här. Kostymen i övrigt var i jättebra skick men det här felet gjorde att jag tänkte att de på Ragtime skulle rata kostymen.
På grund av kostymbyxorna så fick jag JÄTTEångest, inte så mycket för att jag var rädd att förlora de pengar jag betalade för den utan mer för att jag vet hur jobbigt det är när de på Ragtime ratar ett plagg på grund av skicket. Det känns av nån anledning mycket värre än när de ratar nåt för att snittet är för gammalt, det känns mer personligt på nåt sätt. Det låter kanske ologiskt men så funkar jag. Mitt i ångesten så upptäckte jag dessutom att Pirana och ”Gwen” tagit sig under ett staket och in i en hage där de inte skulle vara. Jag hade lämnat understa tråden i grinden öppen för att fåren skulle kunna passera men det utnyttjade hästarna direkt. Brynja gick ensam kvar i den hage hästarna skulle vara, hon tittade dock längtansfullt på kompisarna som gick i en betydligt ”gräsigare” hage. Jag gick ut och flyttade tillbaka Pirana och ”Gwen”
och nu stängde jag med alla tre grindtrådarna.
Åter till Ragtime – de ville inte ha kostymbyxorna men de tog kavajen. De ville dock inte ha Canalikavajen som jag skrev om i förra veckan men kavajen som jag köpte vid samma tillfälle var de i varje fall 
intresserade av. Blir kavajerna bara sålda så täcker de mer än väl både inköps- och resekostnader.
När det gäller mina egna kläder så försökte jag ta Göteborg med storm iförd boots (med bling-bling) och en riktig cowboyhatt.
Ångesten i dag hade en tydlig orsak men både i går och i förrgår har jag fått oros- och ångestattacker som jag inte kunnat koppla till enskilda händelser, kan jag göra det så blir känslorna lättare att hantera. Medan jag skrev meningen ovan så slog det mig att nåt som jag inte gjort de senaste dagarna är att hålla på med mitt pipmakeri. För mig är dett en väldigt bra distraktionsaktivitet 
vid oro och ångest, den kräver verkligen att jag är helt närvarande i det jag håller på med. Idag har jag påbörjat ännu en pipa, så nu har jag nåt att ta till om ångesten kommer i kväll igen.
