Ridstig
Idag hade jag en fantastiskt bra förmiddag, en dålig lunch och sen 90 bra
minuter innan det blev skit igen.
I morse så sydde jag lite på mitt senaste projekt, en dubbelknäppt kavaj som jag länger ärmarna på och också har lagt ut lite i ryggen. När jag kände mig färdigsydd för morgonen så gick jag ut och röjde fram den gamla ridstigen i skogen. Det tog ett par timmar men nu finns det en slinga i att rida på.
När jag kom tillbaka hem och åt min lunch så var det som att jag ramlade ner i ett hål. Det kändes som om jag var i en bubbla, helt omgiven av hopplöshet kombinerad med yrsel och illamående. Känslan höll i sig hela lunchen och bröts inte förrän vår nya hyresgäst i stallet kom och jag gick ut och hjälpte till att ta in hästarna. När jag ändå var ute och hade Pirana i ett snöre så gick jag en sväng med henne. Både hon och jag behövde röra lite på oss, hon behövde den fysiska stimuleringen 
och jag den psykiska. När jag kom in igen så var det tillbaka ner i hålet och sen har jag ägnat eftermiddagen åt att försöka kravla mig upp ur det.
Under dagen så har vi haft hundbesök på gården. Fast inte ett särskilt kul sådant, det var en hund som jagade hönsen. Hur lam är inte ursäkten ”han ville ju bara leka…”? Hönsen kanske tyckte att min reaktion på händelsen var för timid men jag tror att hundägaren nu förstår att bara för att man är på landet så kan man inte låta hunden springa vind för våg.
Hantverkarna jobbar på här hemma. I köket så är det färdigmålat och glasskivan över diskbänken har kommit upp. Vi har också fått en ny källardörr, den är kanske inte lika snygg som den gamla (om den hade varit välvårdad) men betydligt stabilare.
