Ring i näsan för första gången
Hittills den här veckan har jag varit ett under av overksamhet (vid sidan om träningen), jag har inte fått mycket gjort utan mest suttit inne 
och tittat på teve. Det har väl delvis berott på vädret men det finns inomhussaker jag kunde gjort men jag har inte orkat ta tag i dem. Idag så var jag dock tvungen att agera eftersom hästarnas hö håller på att ta slut så jag fick koppla på hästsläpet och åka och hämta mer hos en granne. Eftersom jag nån timme senare skulle hämta ena sonen vid gymmet så var jag tvungen att tömma släpet på studs så att jag kunde koppla loss det. Ville inte behöva köra med släp inne i Getinge.
Idag är det också fyra veckor sen jag tog hål i näsan. Hon som gjorde det sa att jag kunde byta smycke efter fyra veckor men jag tror att jag låter stiftet med pyramiden på sitta i ett tag till. Jag kunde dock inte låta bli att prova att sätta i en ring.
Det var inga problem att få ut stiftet och i ringen men jag behövde hjälp av den yngsta sonen att och öppna ringen när jag skulle byta tillbaka till stiftet. Med hjälp av en ledsticka fick jag den undre delen 
av stiftet (hylsan) på plats men sonen var tvungen att hjälpa mig att skruva fast pyramiden på toppen. Nu är planen att behålla stiftet i sex veckor till innan jag eventuellt väljer att ha ring i näsan en lite längre period.
Efter att jag provat att ha ringen i en kort stund så vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Ringen syns ju betydligt mer än stiftet. Den på fotot har en inre diameter på 12 millimeter (tjockleken är 1,2 mm) men jag har även en lite mindre ring, tio millimeter, som jag skulle kunna ha. Jag får testa lite och se vad jag tycker.
När jag promenerade med Betty i förmiddags så såg vi ett tydligt vårtecken – harar som jagar 
varandra på fälten. Hade jag inte sett hararna innan Betty och kopplat henne så hade hon dragit iväg efter dem som ett skållat troll. Hon låg verkligen på i selen när hon väl fick syn på hararna.
