Sågen i kläm – jajamänsan!
Idag har jag varit ute i skogen en sväng till. Jag gör inte så långa skogspass åt gången för jag vill inte bli för trött, då riskerar jag att tappa koncentrationen och jag behöver vara alert när jag fäller träd. Det känns verkligen bra att jag börjat försöka uppfylla mitt mål att vi själva ska få ihop all ved vi behöver för nästa säsong. Jag tycker inte att jag bidrar med mycket här hemma men om jag (och ungarna) kan få ihop en årsförbrukning med ved så tycker jag att vi tillfört nåt substantiellt.
All fällning gick inte som den skulle – på sista trädet så klämde jag fast sågen riktigt rejält. Jag 
försökte få eken att falla mot sin egen lutning men det sket sig. Efter lite meck och ett antal svordomar fick jag loss sågen och kunde ta ner trädet.
Trots mitt uppsatta mål så kommer vi köpa ett lass ved i år. Hustrun är orolig att jag inte ska få ihop 
tillräckligt med ved, mitt mående/ork kan försämras eller så kan jag bli skadad, så hon har beställt ved från vår vanliga leverantör. Min stolthet naggas lite i kanten av att vi köper veden men om hustrun vill det för att känna sig trygg inför nästa vinter så får vi köpa veden. Vi har ofta gjort saker med både livrem och hängslen för att jag ska känna mig trygg och min fru har rätt till samma trygghet.
Idag gick jag i skogen med hundarna för första gången sen Sigges klooperation. Jag har inte velat gå 
där innan såret verkligen börjat läka ordentligt så det har blivit vägar och fält istället. Det kändes som att hundarna tyckte det var kul att komma tillbaka till skogen men gladast var de åt att kunna äta stubbsvamp igen. De var på varenda stubbe vi passerade.
