Förra veckan var det fortfarande metrologisk sommar här men nu är det definitivt vinter. Vi har minusgrader och 
lite, lite snö – vi har sluppit de mängder de fått på östkusten. Idag på förmiddagen så var hustrun, jag och Sigge på hundkurs och tränade spår och lite sök. Sigge skötte sig bra men han var kanske ingen stjärna på nosarbete. I kylan blev jag frusen, trots en rejäl vinterjacka i kanvas och långfillingar under manchesterbrallorna (nubuckkängorna på fötterna) så när 
vi kom hem så hade jag gärna velat ha en bastu. Helst en vedeldad, en sån som farfar och farmor hade.
Nåt som också var annorlunda förra veckan var mitt mående – jag mådde mycket bättre då och jag sov ofantligt mycket bättre. Under veckan som gått har mitt mående plötsligt rasat och då är sömnen nästan det första som ryker. När jag börjar må dåligt och få sömnproblem så hamnar jag lätt i en ond 
cirkel – jag mår dåligt, sover dåligt vilket gör att jag äter glass och sötsaker på nätterna vilket resulterar i att jag får skuldkänslor som i sin tur gör att jag mår ännu sämre. Sömnbristen gör mig sen också konstant godissugen på dagarna och när jag ger efter så mår jag strax ännu sämre. Så här kan det snurra på ett tag ända till jag lyckas bryta det och sakta börjar återhämta mig efter den känslomässiga störtdykning jag precis varit med om.
Jag har inget patenterat sätt att få stopp på den onda cirkeln men att hålla fast vid träning, piprökning och bloggen är väldigt viktigt. Hundarna hjälper också till att dra upp mig ur det träsk av negativa tankar jag går ner mig i – de kräver rastning och uppmärksamhet och då kan jag inte fokusera på att gå ner mig i dyn.
Till sist hustruns bollkrysantemum som blommar trots kylan.
