Sällskap igen
Trots att jag sov länge idag, var upp vid 6.30 och gav hästarna frukost men la mig igen sen, så har jag 
varit trött hela dagen. När jag vaknat till andra gången och släppt ut hästarna så sydde jag lite. Jag gjorde 
bröstnäsdukar av två skjortor som jag kasserat p.g.a.
utslitna kragar. Näsdukarna blev bra men de är ju inte så svåra att sy, jag sicksackade bara kanterna två varv. Jag hade den lila näsduken när jag mötte hustrun och sexåringen vid tåget i eftermiddags.
Trots tröttheten så tog jag mig ut på en löprunda i förmiddags. Det som drev på var vetskapen om hur skönt det känns efteråt och hur bra maten smakar då. Jag åt en enkel lunch, kallskuren lammstek med grönsaker och surkål, den var dock mycket smaklig.
Jag har köpt på mig en massa dvd:er som jag inte hunnit titta på. Nu i jul så har jag sett några av dem, 
dels dokumentären om amerikanska inbördeskriget och dels Woody Allens ”Deconstructing Harry”. Den senare var sådär, den innehöll mycket av det som utmärker Woody Allens filmer, absurda, neurotiska karaktärer, komplicerade relationer och ett betraktande av judendomen genom en ateistisk skrattspegel. Även fast filmen innehöll en flera väldigt bra scener så 
saknade den som helhet nåt, det var som att Woody Allen bara staplade scenerna på varandra utan att lyckas få liv i filmen.
Några av de bra scenerna var t.ex. när Liemannen av misstag hämtade Tobey Maguires karaktär eller när Robin Williams skådespelare hamnade utanför fokus och blev suddig även när man betraktade honom vid sidan om kameran. Jag kan ibland själv känna det som att jag hamnat utanför fokus och blivit oskarp. Hittills så har det dock alltid handlat om en psykisk upplevelse, inte en fysisk.
