Ska vi gå på snigeljakt?
Jag hade en detaljerad plan för vad jag skulle göra idag men tyvärr sprack den rejält. Den största
enskilda anledningen var att hovslagaren var här – det fanns visserligen med i planeringen men jag trodde att jag bara skulle behöva hjälpa till när han tog vår häst. Han ville dock att jag var med när han tog de inhyrda hästarna också (deras mattar hade fått förhinder)
och det innebar att nåt som skulle vara avklarat på 30 minuter tog två timmar. Det hade inte behövt ställa till det för mig men mitt problem är (och har varit väldigt länge) att jag inte kan förmå mig att ta bort saker på min ”att-göra”-lista. Står de på listan för måndagen den 6:e maj så måste de fan ta mig bli gjorda den 6.e maj. Det här innebär att jag måste rationalisera bort alla luckor/dödtid i min dag vilket gör att jag blir superstressad och mår väldigt dåligt. Precis så här var våren 2007 – som ledde till att jag blev sjuk.
Vad är det då jag inte kunde låta bli att göra idag, utöver hovslagaren? En Instagrej om att bokarna i vår skog slagit ut. Sy om byxorna jag köpte på Kupan i lördags. Blogga. Förbereda morgondagens Instainlägg (och bloggen för onsdag). Träna. Gå med Sigge. Handla. Redigera och ljudsätta den video på pilska igelkottar som jag filmade häromkvällen). Och så blir jag svintrött mitt i men kan inte vila för då driver myrkrypningarna i benen mig till vansinne.
En hel del av aktiviteterna ovan är relaterade till social medier och de kan man ju tycka att jag borde kunna välja bort. Grejen är bara den att det är de jag tycker är roligast (ofta involverar de ju även kläder, och inte sällan också musik) och därmed svårast att välja bort.
Byxorna som jag sydde blev sådär, de funkar men själva skrädderiet hade blivit bättre om jag inte
varit så stressad när jag gjorde det. Det jag gjorde, förutom att utnyttja sömsmånen i midjan till max var att länga benen med tyg från en väst jag inte använder (fotot är klickbart). Förlängingstyget är inte identiskt med byxtyget (mönstret blev konstigt på fotot) men det är tillräckligt likt för att jag ska vara nöjd. Jag betraktar min klädstil som ”impressionistisk” – den ska ses på ett visst avstånd och det är helheten, inte de enskilda detaljerna som är det viktiga så därför funkar såna här grejor för mig.
Avslutningsvis några hämplingar (satt precis nedanför ett fönster), hustrun på snigeljakt, höns som tagit skydd för regnet och en fint färgad duva.
