Skjuta eller slå ihjäl honom?
När jag skulle ut och ge får och hästar frukost i morse så upptäckte jag en gigantisk spindel på en
taklist i hallen. Den var så stor att jag blev lite fundersam över hur jag skulle få död på fanskapet. Var luftgeväret kanske ett bättre alternativ än en hoprullad tidning? I slutändan blev det
ingendera utan jag använde jag en golvmopp för att få ner odjuret på golvet och där gjorde jag processen kort med honom med hjälp av en gympasko. Som ni ser på fotot till vänster så var spindeln, även i mosat skick, stor.
Jag har tidigare skrivit om att jag drömmer mardrömmar nästan varenda natt. 
Alla drömmarna handlar om att jag ställs inför omöjliga val och hamnar i hopplösa situationer. Tidigare så drömde jag ofta om slagfältssituationer från Första världskriget men nu så handlar drömmarna om sånt som händer i min vardag. I natt speglade drömmarna till exempel gårdagens besök 
hos några bilhandlare. Vi har hittat en snygg grå Golf som vi verkligen vill ha men den är givetvis lite dyrare än vad vi ursprungligen tänkt oss. Igår tittade vi dock även på en Golf som låg väl under vårt budgettak men varken bilen eller bilhandlaren imponerade. Vi får se om vi lyckas lösa finansieringen av den grå golfen eller om vi måste leta vidare.
Bilbytet tär verkligen på mig eftersom det skapar stress på så många olika sätt. Jag blir stressad av själva letandet och om/när vi hittar nåt hinner vi då ta diskussionen med banken innan nån annan hinner före? Vi har visserligen ett allmänt lånelöfte från banken men de måste veta exakt vilken bil det gäller och vem som säljer den innan vi får det definitiva lånet. Sen tycker jag också att 
prisdiskussionerna med bilhandlarna är skitjobbiga, både vad det gäller bilarna vi är intresserade av och Forden (a.k.a. ”Skitmobilen”) vi vill lämna som inbyte. Det känns hela tiden som att de blåser oss, och det gör de säkert, frågan är bara hur mycket? Mina tankar om att vår ekonomi skulle sett mycket bättre ut om jag varit frisk gör ju inte saker och ting bättre. Allt det här sammantaget gör att jag gått med en stor klump i magen och gråten i halsen de senaste dagarna men förhoppningsvis kan vi få till en affär innan påsk.
Veden har tagit slut nu, tyvärr har vintern inte gjort detsamma så vi har fortfarande ett behov av att elda i pannan. SMHI har dessutom lovat kyla även nästa vecka, vissa nätter ska det tydligen bli fem grader kallt. För att kunna fortsätta elda så har jag börjat såga upp rivningsvirke från vinden men det 
går åt en väldig massa brädor för att få ihop den volym som krävs för att vi ska hålla värmen. Så för att få lite större mängder ved har jag även gett mig på de gamla takbjälkarna vi plockade ut från stallet när vi renoverade det för flera år sen.
Vi har sparat bjälkarna för att de kanske skulle vara ”bra att ha” men nu hamnar de i pannan. När jag sågar i dem så ser jag också att virket inte är så bra som vi trott, det är från träd som vuxit fort och som dessutom legat i en ganska tuff miljö. I det gamla stallet var det lågt i tak och dålig ventilation (som på fotot nedan, fast hos oss var det färre kor) för att man skulle hålla värmen i stallet bättre men det gjorde också att det blev en väldigt fuktig miljö. Gödseln bidrog dessutom med ammoniakångor som inte förbättrade virkets kvalitet.
