Skrämda får
De senaste dagarna har jag inte riktigt varit på hugget. Jag vet inte om det var fårstressen i helgen eller nåt annat som gjort att jag tappat sugen men tappat den har jag i varje fall. Tanken på att tota ihop ett blogginlägg idag kändes därför mer än vanligt motigt. För att få lite inspiration tog jag kameran och gick till 
fåren som betade i en av hagarna, på vägen såg jag några fina påskliljor. Jag tog också med mig Betty som jag tänkte kunde få lite social träning i att umgås med fåren, och vice versa. Den tanken slog helt fel när hundjäkeln satte full fart på både sig själv och fåren. Betty tyckte nog att det hela bara var en rolig lek men fåren kunde hålla sig för skratt, inga får kom dock till skada. Jag fick ganska snabbt stopp på Betty men jag misstänker att fåren kommer att vara väldigt skeptiska inställda till henne framöver.
En annan Betty-nyhet är att hon gått ner en massa i vikt sen hon kom hit. I går kväll plockade hustrun fram ett foto taget innan vi hämtade Betty och hon var verkligen rund då. Den nytagna bilden är inte riktigt rättvisande, skillnaden mellan då och nu är större än vad som framgår. Men visst är det skillnad?
Mitt idoga hundpromenerande har säkert bidragit till att Betty blivit slankare men tyvärr har det inte haft samma positiva effekt på mig. Kanske för att hon springer betydligt mer än mig under våra promenader men mer sannolikt beroende på att hon håller en mycket kalorisnålare diet än jag gör.
När jag mår som jag mår just nu så gäller det att hitta strategier för att hantera mitt mående så att vardagen fungerar någorlunda ändå. En sån strategi handlar om när jag lagar kvällsmaten. Hustrun kom inte hem förrän sent idag så jag skulle stå för matlagningen och för att slippa stressa med maten efter att ha skjutsat sonen till dans och tagit in Pirana och kvällsfodrat fåren så 
lagade jag middagen redan vid lunch, då har jag ju gott om tid. Det rödgröna under plastfolien är en broccoligratäng som vi sen åt med ris. Att slippa matstressen på kvällen underlättar verkligen för mig.
För övrigt kan jag rapportera att bönderna här omkring övergått från att plöja ner gödsel till att så och att jag sett årets första maskros.
