Slant med kniven

Av olika anledningar så blev jag hemma från praktiken idag. Min oplanerade hemmadag har jag bl.a. ägnat åt pipmakeri och träning. Det blev också en promenad bort till fåren och lite span på en ormvråk.

Jag tycker att jag gör framsteg med piporna, även om det kommer bakslag som när jag skar mig i tummen. Det var inte särskilt djupt så det är inget allvarligt, det är dock ett tecken på min händighet. Trots min brist på talang så kämpar jag på med piporna, jag tycker att de börjar ta form nu men jag behöver munstycken för att komma vidare. Munstyckena är dock beställda på och ska levereras under veckan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har modifierat en träborr så att jag kan få fram en slät botten i piphuvudet och den funkar faktiskt ganska bra. För att forma pipämnena har jag utöver stämjärn, fil och kniv även tagit hjälp av en sticksåg. Träet är inte hårdare än att jag kunnat såga för hand men det är både smidigare och snabbare med en eldriven såg. Nu när piphuvudena börjar få sin slutgiltiga form kommer det vara mycket slipning som gäller. Jag ska försöka få tag i Karnaubavax som man vanligtvis använder för att ytbehandla pipor.

Piporna, både rökningen och tillverkningen, är ett sätt att hitta lite medveten närvaro s.k. mindfulness. Jag har noterat att det är många som letar efter mindfulness nu och att tillvägagångssätten varierar. Idag när vi var på Citygross och handlade så såg jag att de sålde målarböcker för vuxna med just syftet att hitta kreativitet och mindfulness, precis det jag söker med hjälp av piporna. Funkar det med målarböcker så är det ju jättebra, det är ju betydligt färre risker förknippade med dem än med piprökning. Jag tror dock att jag håller mig till piporna ett tag till.